Det är upplyftande att se att skolbiblioteket på Nyköpings högstadium får en fin utmärkelse, utifrån facket DIK:s kriterier (SN 1/6). Skolorna i Nyköping behöver framgångar med mål om kunskapsutveckling och fördjupning. Att öka förmågan att läsa, skriva och förstå, det är A och O i skolans värld. Skolbiblioteken tål att uppvärderas som del av skolans uppdrag.
Friskolor har historiskt sett fått kritik för att ha sett styvmoderligt på skolbibliotek, med mer sparsmakade lösningar eller inga alls med hänvisning till att det finns folkbibliotek. Skolbiblioteken ger en rakare möjlighet till mer nytta och mer av specifik samverkan.
Regeringsutredningen Skolbibliotek för bildning och utbildning, som kom i början av året, vill göra det till krav att alla skolbibliotek ska vara bemannade. Det är inte så enkelt. En extra anställd är inte så lätt att lösa för små skolor utan starka ägare. En tillgänglig bibliotekarie-kompetens är värdefull, men exakt hur detta kan lösas och nyttjas inom och mellan små enheter borde ha ett givet mått av flexibilitet.
Måste ett skolbibliotek dessutom finnas fysiskt just på skolan? Nej, men det bör vara nära och lättillgängligt. Alla elever har inte studiero eller ett stort kunskapsutbud nära till hands i det egna hemmet. Även om internet har förändrat en del av den tidigare ojämlikheten mellan hem med böcker och hem utan. Och e-böcker gör ju att den som inte vill ha en ”riktig” bok eller orkar släpa den med sig, ändå kan ha möjlighet att läsa.
Sjävklart finns det elever som hittar all den kunskap de söker utan att besöka ett bibliotek. Utan att prata med en bibliotekarie. Men även den mest välförsedda elev kan ibland behöva ett expertråd. Skolbibliotek är en investering för alla, även om de inbördes kan vara olika.