Det dröjde inte mer än ett par månader in på 2022 innan en rejält slaskig skoldebatt fick fäste. Medan statsminister Magdalena Andersson (S) på Tiktok ohederligt propagerar mot vinster i välfärden, sprider moderata företrädare falska anklagelser om tvingande bussning av barn som integrationsinsats. 

I tider som dessa är det viktigt att hålla ögonen öppna – och måna om det nyanserade. 

För ett par veckor sedan presenterade regeringen ett nytt förslag på resursfördelningssystem. I detta förslag ska friskolor kunna få lägre skolpeng än kommunala, med grund i det utbudsansvar som kommunen har. 

Det är bra att se över – och decentralisera – resurstilldelningssystemet för skolor, men samtidigt finns det en hel del snedsteg i debatten om förslaget. Detta eftersom det är en skillnad i kostnaderna för kommunen och de kommunala huvudmännen – då det handlar om olika pengapåsar. Kravet om utbudsansvar ligger hos kommunen och inte hos kommunala huvudmän. 

Samtidigt finns det ett rådande problem i att kostnaderna per elev för olika skolor varierar och skolpengssystemet inte gör en skillnad i detta. Därför borde det vara möjligt för kommuner att kunna justera skolpengen åt båda håll. Om kommunens beräkningar visar på att vissa skolor – oavsett om de är kommunala eller fristående – bör få mer pengar, då borde de också kunna få det.

Det sprids samtidigt en felaktig bild om att regeringen skulle ha föreslagit att avskaffa det fria skolvalet och kvotera in barn i skolor. Det stämmer inte heller. Förslaget handlar om att slopa kösystemet som urvalsmetod, till förmån för ett antal olika urvalsmetoder som fristående huvudmän ska kunna välja på. I valet av dessa föreslår även regeringen att hänsyn ska tas till att elevsammansättningen ska vara socialt allsidig.

I debatten om betygssystemet är anekdotisk bevisföring och vardagliga spaningar alltför vanligt. Det märktes tydligt i Agendas specialavsnitt om skolan i söndags (SVT 20/2). I stället för detta borde frågor om betyg och bedömning baseras på forskning och empiri, inte på vad enskilda politikers barn tycker och tänker.

Även Vänsterpartiet har varit i farten om skolan. För någon vecka sedan begärde V att Sverige skulle folkomrösta om vinstförbud i skolan. Detta är dåligt av flera skäl. För det första skulle detta polarisera debatten om friskolereformen ännu mer. För det andra löser inte ett vinstförbud problematiken med bristande likvärdighet i skolan.

Det har samtidigt påståtts från borgerligt håll att regeringen skulle ha föreslagit tvingande bussning av barn som en integrationsinsats. Inte heller detta stämmer. Den lagrådsremiss som presenterades för ungefär en vecka sedan skriver alltså, på ett ställe, att “skolskjutslösningar kan användas”. 

Detta handlar om att elever som har långt till skolan, eller av andra skäl är i behov av skolskjuts också ska kunna få det. Det är inte minst en förutsättning för att elever i svensk glesbygd ska kunna ta sig till skolan.

De två motpolerna inom svensk skoldebatt försöker skapa och forma konflikter som spär på en redan onyanserad debatt om friskolesystemets för- och nackdelar. Sveriges elever förtjänar bättre.