Skottland går till regionalval i nästa vecka. Återigen står självständighetsfrågan i fokus. Det största och styrande partiet SNP lovar en ny folkomröstning inom två år. Formellt sett är detta inte något som det skotska parlamentet kan besluta om på egen hand, i slutänden styrs även Edinburgh från London. Men om SNP vinner det skotska valet stort blir det svårare för Tory-regeringen att ignorera kraven.
Brexit är och var en dålig idé. Det var frukten av en enögt aggressiv nationalism och en inåtvänd protektionism, bejakad av den Tory-regering som nu styr i London. En av de starkaste rösterna emot fanns i det SNP-styrda Skottland. Väljarna där och på Nordirland röstade för att bli kvar i EU, men marginalerna i England och Wales gav exit-sidan segern.
Scottish National Party låter som ett lika inåtvänt nationalistprojekt som Brexit, men SNP har mycket av en mittenagenda, även om det gärna odlar teser om att Skottland betalar för Englands protektionism. SNP talar gärna om en skotsk välfärdsstat av ”nordisk modell”, något socialliberalt alternativt socialdemokratiskt, en del av Europa och inte enbart ett hörn av Storbritannien. Det är lätt sagt.
Skottarna sitter i en rävsax efter Brexit. Att få en öppen dörr till EU, med eller utan skilsmässa från London, lär att försvåra alla passager över gränsen söderut till England. Självständighetstesen må vara enkel, men i praktiken måste det till en avancerad akrobatisk övning för att inte förlora i ena änden det man vinner i andra. Dessutom finns tunga brittiska säkerhetspolitiska aspekter såväl som grundläggande arbetsmarknadspolitiska att väga in.
Den skotska envisheten tjänar dock som en nyttig påminnelse om att britterna inte enbart drivs en insulär längtan av att hålla sina grannar i Europa borta.