Allemansrätten är en mycket värdefull del av hur det svenska samhället har försökt att göra skog och mark tillgängliga för fler än ägaren. Rätten att nära få uppleva det svenska landskapet är en av Sveriges stora konkurrensfördelar gentemot omvärlden.
I Sörmland finns en av Sveriges längsta natur- och kulturvandringsleder, Sörmlandsleden. I vårt landskap, liksom många andra, finns utmärkta möjligheter att se och uppleva natur – från skärgårdens klippor till skogsmarkens stigar. Ett upplevelselandskap står tillgängligt för den som vill, förankrat i allemansrätten. Det gäller även naturreservat, som har särskilda regler för hur man får bete sig. Sörmlands äldsta heter Jaktstuguskogen och ligger en bit söder om Sparreholm.
Utöver upplevelsemöjligheterna är skogen förstås även en arbetsplats; en brukad resurs som gör Sverige starkare ekonomiskt och resursmässigt.
Att inte störa och inte förstöra är skyldigheten för den som gästar skog och mark. Tyvärr agerar inte alla så. Ett exempel är dumpningen av däck och skräp som nyligen uppmärksammades i Tullgarns naturreservat, inte långt från Korslöts återvinningsstation i Trosa kommun (SN 24/3). Det är inte första gången som den platsen drabbas.
En enskild händelse är ett problem, många och återkommande sådana är en samhällsfråga. Ingen markägare vill vara gratis sopstation åt andra. I en undersökning som stiftelsen Håll Sverige Rent lät göra häromåret svarade nio av tio markägare att nedskräpning på deras marker är vanligt förekommande, tolv av landets största markägare var tillfrågade. I första hand är det förpackningar och liknande som kastas utan hänsyn av människor som rör sig i området, men det händer också att större sopor dumpas i markerna.
Nedskräpning ger böter, i straffskalan ingår även ett års fängelse. Där den skyldiga kan identifieras. Problemet är förstås att den svenska naturen är stor och att kontrollmöjligheterna är begränsade. Väldigt få erkänner att de har skräpat ner. En väldigt liten andel av de svenskar som säger sig ha skräpat ned svarar, enligt Håll Sverige Rents Skräprapport 2019.,att de har skräpat ned just i skog och mark. Oftast handlar det om stadsmiljöer.
Någon statistik på omfattningen av skräpet utanför städerna är svår att hitta. En Sifo-undersökning 2017 visade att 20 procent av de tillfrågade upplevde det som att det är skräpigt i skog och mark. Här skulle ett bättre kunskapsunderlag göra nytta. För ju mer nedskräpning vi ser i skog och mark desto större blir trycket att begränsa allemansrätten. Det blir fler vägbommar och färre lätt tillgängliga naturupplevelser.
Sådant som lätt blir till skadligt skräp behöver därför bytas ut eller regleras hårdare. Ur detta perspektiv ska EU:s krav på minskad konsumtion av engångsartiklar i plast ses. Oavsett vad man tycker om pricksäkerheten i den så kallade plastpåseskatten. Det finns även ett producentansvar för förpackningsmaterial och liknande. Men för att tydligt minska nedskräpningen krävs att färre skräpar ned. Och att de skräpkastare som bryter mot reglerna åker fast.
Om skyldiga till dumpningar av sopor, byggrester och annat kan ställas till svars finns stora samhällspolitiska vinster att göra. Det må vara ett område som är svårjobbat för myndigheter, polis och rättsväsende. En del nedskräpning kan kanske kopplas till annan olaglig verksamhet – alltifrån svartarbeten till internationella stöldligor och olagligt campande på annans mark.