Hur upptäcker vi riskbeteenden i tid?
Det är självklart att våra kommuner och andra skolansvariga ser över sina skydds- och säkerhetsplaner efter massmordet i Örebro. Många av våra lokala skolor hänvisar också till MSB:s, Myndigheten för säkerhet och beredskap, anvisningar när SN frågar.
Vi hör om låsta skoldörrar, om återkommande övningar av så kallad inrymning och utrymning vid hot och pågående våld. Det här handlar också om larmkedjor, strategiska kameror, raka polisdialoger och rejäla riskanalyser. Allt detta är numera nödvändiga delar av ett säkerhetstänkande. Men det kan inte och får inte stanna där.
Vi vet inte än om massmördaren i Örebro var en ensamagerande mördare utan ideologisk-politiska motiv – eller om det fanns ett främlingshat i botten. Men vi vet vad som har drivit andra.
De förändringar som regeringen nu utlovar om vapenlagstiftning och lämplighetsprövning är ett steg i detta. Arbetet för att ringa in riskbeteenden behöver också bli bättre. Hur vi identifierar, larmar och reagerar på norm- och regelbrytande beteenden är en grundbult – utöver allt annat som redan görs. Vad är det som missas?
Bara för att någon drar sig undan andra och framstår som udda betyder inte att det är någon med massmord i tankarna. Ensamhet har många delar. Analysen av gärningsmän kräver djup – och spets.
Massmord utan ideologisk-politiska markörer är ett tydligt samhällshot. Men inte det enda. Det vi ser som terrordåd brukar kräva någon sorts manifest och/eller umgänge med hatgrupper eller liknande – på nätet eller i närmiljön.
De senaste åren har vi haft ett skarpt fokus på islamistisk terrorism, på goda grunder. Terrordådet på Drottninggatan 2017 krävde fem liv. Andra krafter som utgör liknande hot – höger och vänsterextremism – behöver lika skarpa ögon på sig. Etnonationalismen och teorin om befolkningsutbyte är en central grund i högerextrema massmord som Utöya och Christchurch. Alla som sprider sådant tankegods är del av ett samhällshot på dödligt allvar.
Vi behöver bättre kontrollfunktioner.
Mot detta behöver vi höga, välbevakade murar. Det börjar med dig som väljare: Backa upp politiker som är tydliga i sin kamp mot hatmiljöer. Vi behöver makthavare som har en tydlig ryggrad också när det skaver bara lite.
Vårt samhälle är samtidigt byggt med en bärande idé om personlig frihet. Alla kontroller och personbevakningar behöver vägas mot vad det kostar i vårt utrymme att välja hur vi lever. Att behandlas som misstänkt utan rimlig grund är inte frihet och inte mycket till trygghet.
Allt som allt måste vi likväl förstärka våra kontrollfunktioner av potentiellt våldsamma individer och krafter, samt tillgången till verktyg för våldsdåd. Våra sociala myndigheters och vår polis förmåga hänger direkt ihop med Säpo och vårt försvar mot främmande makt.
Den låsta dörren till skolan är en trygghetsåtgärd, men inte skydd nog.