Det blev aldrig riktigt tydligt hur kandidaterna Daniel Bäckström, Elisabeth Thand Ringqvist och Muharrem Demirok skiljde sig åt i viktiga frågor.
Centerpartiets problem handlar om mer än de senaste månadernas turbulens.
År 2011 konkurrerade Annie Lööf med Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson i en kampanjturné om vem som skulle bli nästa partiordförande, ett nytt och fräsigt koncept som var tänkt att medföra maximalt medieutrymme. När Annie Lööf avgick över ett decennium senare efterfrågade hon just en sådan öppen och transparent process med flera kandidater, trots att avgående ledare bör hålla sig på behörigt avstånd från sådana frågor.
Partiets valberedning godtog tyvärr denna önskan. Problemet var att partiet sedan valet 2022 led av en försvagad riksdagsgrupp. Somliga riksdagsledamöter hade det självförtroende som följer av ett riktigt uselt valresultat i historiskt starka centerkretsar.
Andra hade inte lyckats bli riksdagsledamöter överhuvudtaget. Väljarstödet i bygderna längs Storsjön, Helgasjön och i Mönsterås hade minskat rejält från höga nivåer. En öppen process blev problematisk, eftersom den krävde en öppen kandidatur. Det begränsade kraftigt vilka som kunde bli aktuella.
Resultatet? För medierna var kandidaternas kampanjande ointressant och för många partimedlemmar var det svårt att förstå. Det blev aldrig riktigt tydligt hur kandidaterna Daniel Bäckström, Elisabeth Thand Ringqvist och Muharrem Demirok skiljde sig från varandra i viktiga frågor.
Annie Lööf lämnade över stafettpinnen till Muharrem Demirok då han valtdes till ny partiledare.
Landsbygdsrörelsen, där Centerpartiet tillsammans med flertalet andra ideella organisationer, studieförbund, idrott, bygdegårdsrörelsen, ungdomsorganisationer, och lantbrukarnas sammanslutningar ingår, brukar i regel inte ta lätt på föreningslivets olika institutioner. Föreningsteknik är inte på skämt. Det är på livfulla möten som debatter förs och åsikter förändras eller byts ut. Ett förtroendeuppdrag är något fint som ska tas på allvar. En valberedning lämnar inte walk-over bara för att en nyckfull medielogik lockar.
I det ljuset är valberedningsarbetet det mest förnämsta man kan ägna sig åt i en folkrörelse. Ibland är det ett harmoniskt pappersarbete och några trevliga telefonsamtal. Andra år kan det vara lika hemligt, svekfullt och explosivt som en syskonfejd i Stenbecks imperium.
Det är valberedningens jobb att nominera en kandidat som har ett tydligt och starkt stöd att få förtroendet att leda partiet. På den här bilden från 2001 ses Thorbjörn Fälldin och Maud Olofsson, två av historierns starka centerledare.
Det är valberedningen som stakar ut den riktning i vilken de förtroendevalda i en folkrörelse rör sig. När nu partiets valberedning ska få fram en efterträdare till Muharrem Demirok handlar det inte alls om att skapa en öppen autostrada som alla som känner sig manade kan köra in på. Det handlar om att hitta den bästa kandidaten och att säkerställa att den personen också har ett tydligt och starkt stöd för att väljas.
Den nya partiledaren ska väljas vid en stämma den 3 maj. Det finns inget utrymme för en öppen process. Den centerledaren kan mycket väl finnas bortom partiets skara av riksdagsledamöter.