Sörmland är storkoalitionens län. Här samarbetar Socialdemokraterna mer än gärna med Moderaterna. Vi har sett det i Gnesta, Katrineholm, Strängnäs och i Eskilstuna, i det sistnämnda med Centerpartiet som tredje part.
På måndagskvällen blev det offentligt att de två största partierna efter årets val kommer att styra även Nyköping tillsammans. Var inte chockad. S+M är mer norm än skräll numera.
Socialdemokraterna hade kunnat fortsätta ihop med Centerpartiet och Miljöpartiet med indirekt stöd av Vänsterpartiet. Men att knåda ihop Centerpartiet med Vänsterpartiet visade sig för svårt för C. Och V var inte suget på att fortsätta som det var.
Ett minoritetsstyre med den gamla Nyköpingsalliansen, de fem partier som ledde kommunen 2006-2010, kunde också ha knåpats ihop. Möjligen.
I stället föredrog Socialdemokraterna och Moderaterna varandra. Partierna formar en klar majoritet som inte behöver stöd från andra.
Att dela makten på två är lättare. Socialdemokraterna fick nu exempelvis ta tillbaka ordförandeskapet för skolfrågorna från Centerpartiet, ha kvar ordförandeposten i kommunstyrelsen och kontrollen över vård och omsorg. Moderaterna håvade för sin del in makten över miljö- och samhällsbyggnadsfrågorna, den sociala omsorgen samt arbetsmarknad och integration.
Sex gemensamma punkter presenteras som ramverket för samverkan. Någon punkt om lokalt klimatomställningsarbete finns inte där. Att utveckla och stärka landsbygdsskolorna får inte heller utrymme. Det var andras mål och hjärtefrågor. I stället flaggar de två partierna för att det lär krävas obekväma beslut framöver.
I en hårdare, smalare tid ekonomiskt är majoritetsstyret en fördel när obekväma beslut ska tas. Mycket talar för att nästa år går i mer magert tecken, kanske längre än så. Tillväxten bromsar in, inflationsspöket knackar på. Det är dessutom krig i Europa. En oro för energiförsörjningen slår mot näringsliv och människors vardagskostnader. Den kommunala ekonomin, inklusive vård, skola, omsorg, påverkas. Samarbetet lär knappast bli smärtfritt, men tuffa tider är sällan bekväma.
S+M-koalitionen säger också något om politiken i vår tid. Den traditionella höger-vänster-skalan, där huvudkonflikten utgör hur ekonomin ska hanteras har kommit att väga lättare, andra värden har blivit lika viktiga för väljarna. Idéerna om ett grönt, alternativt och livsstilsliberalt samhälle formar ena utkanten av spelplanen. Det traditionella, auktoritära och nationalistiska står för den andra. I detta är moderater och socialdemokrater inte givna motsatser. I stället står miljöpartister och sverigedemokrater på varsin utkant.
När det nya styret tar över blir det första gången sedan 2006 som Miljöpartiet inte är med och leder Nyköpings kommun. Miljöpartisterna har varit den pusselbit som både höger och vänster har behövt göra upp med. Undantaget var efter valet 2018, då Centerpartiet blev vågmästare. C och MP får nu börja om i opposition och bygga starkare lokala program. Mindre partiers tillväxt byggs – oftast – på en idérikedom och en förmåga att fokusera på de framtidsfrågor som de större partierna sveper förbi, inte förstår eller missar.
Sverigedemokraterna växte i kommunvalet och söker oppositionsrådsposten. Den är inte given. Moderaternas sidbyte spräcker även oppositionens trepartiallians. Kristdemokraterna och Liberalerna bör söka ett konstruktivt samtal med Centerpartiet och Miljöpartiet. Om inte annat så för att få till en valteknisk samverkan. Det ger lite fler poster i nämnder och presidier än partierna får i kraft av egen storlek.