För tredje vintern i rad firas julen och nyårshelgerna i ett virrvarr av smittor. I år är det inte enbart covid-19 som är i centrum, utan smittan samsas jämte både RS-virus, vinterkräksjuka och influensa. Trots att pandemirestriktionerna är ett minne blott i Sverige är coronaviruset fortsatt en del av vår vardag. Så kommer det sannolikt förbli för många år framöver.
I slutet av november hade det redan uppmätts rekordnivåer av ansökningar för VAB (vård av sjukt barn) enligt Försäkringskassan. Totalt hade 300 000 fler ansökningar inkommit än under pandemiåren 2020 och 2021. Kostnadsökningarna för VAB har under året ökat med nästan 25 procent sedan före pandemin (2019). Ökningen motsvarar ungefär två miljarder jämfört med före pandemin, vilket i sin tur äter upp mer och mer pengar ur statskassan. Samtidigt kan ett ökat vabbande leda till att smittspridningen generellt minskar i samhället, vilket skulle kunna minska trycket på sjukvården.
När smittorna sprider sig i samhället är vi många som undrar hur vi ska agera, särskilt efter år av försiktighetsåtgärder. Folkhälsomyndigheten varnade under början av julveckan för att en ny coronavåg kan svepa in över Sverige (AB, 20/12). Analyser av landets avloppsvatten tyder på att smittspridningen ökar i hela landet. FHM uppmanar hälso- och sjukvården att förbereda sig på patientnivåer som motsvarar den förra vinterns. En smitto-topp beräknas ske under januari månad.
Trots de ödesdigra prognoserna har vi som samhälle efter tre år av pandemi lärt oss hur vi ska bete oss vid smitta och symptom.
Utöver VAB och vaccinationer har vanan av att arbeta hemifrån hängt kvar på många arbetsplatser och blivit ett delvis permanent inslag i arbetslivet. De som kan arbeta hemifrån behöver inte längre välja mellan att sjukskriva sig för milda symptom, eller åka till jobbet. Distansarbetet har skapat fler möjligheter att göra rätt i tider av smitta.
Sverige som samhälle är på många sätt väl rustat inför smittor. Samtidigt kan läget väcka frågor om det politiska gensvaret. Tidigare var pandemirestriktioner vardag, men under förra vintern togs de bort.
Sedan 1 april klassas covid-19 inte längre som en allmänfarlig- och samhällsfarlig sjukdom. Vi har inte längre någon omfattande testning av allmänheten. Trots att restriktionernas smittskyddande effekt har varit ifrågasatt bör vi som individer fortsatt ta vårt ansvar för att minska trycket på hälso- och sjukvården.
Bara för att samhället lärt sig leva med coronaviruset betyder det inte att vi nu ska behandla Covid-19 som ofarligt. Personer med nedsatt immunförsvar, gravida och äldre är fortsatt i riskzonen för att bli allvarligt sjuka av coronaviruset. Det är allas ansvar att stanna hemma vid symptom och fortsätta hålla avstånd, särskilt till dem i riskgrupp. Tillsammans kan vi med vårt inlärda ”pandemivett” minska smittotalen och trycket på sjukvården.