Att sänkt skatt på vissa tjänster kommer göra dessa tjänster billigare och därmed göra att fler köper dem vita istället för svarta är en idé som Sverige trevande undersökt de senaste tjugo åren. På grund av vårt skattesystem så blir just tjänstesektorn väldigt dyr. Det har gjort att tjänster som barnpassning, snickerijobb på den nya verandan eller extra hjälp med städning hemma inför flytten alla är sådana som många svenskar någon gång i sitt liv köpt svart.
De två mest välkända reformerna är Rut och Rot, den förstnämnda gäller hushållsnära tjänster och den andra snickeri med mera inom bygg. Båda har samma syfte. Tjänsterna görs billigare genom lägre skatt, så den svarta arbetskraften inom dessa branscher ska minska. När reformerna infördes var en viktig del av argumentationen att de skulle vara ”självfinansierande”. Eftersom de skulle öka antalet vita jobb skulle det skapas så mycket mer skatteintäkter att dessa skulle kompensera för statens "kostnad" i form av lägre skatt.
Utifrån detta har Riksrevisionen nu granskat Rut-avdraget för att undersöka om det verkligen är självförsörjande. Myndighetens svar kom i en stor rapport i tisdags och det slogs ganska stort på trumman. Rapporten har sedan cirkulerat i medierna och använts av motståndarna till Rut. Slutsatsen var nämligen att bidraget inte har finansierat sig självt.
Att dra allt för stora växlar på rapportens resultat är problematiskt, av flera anledningar. Att räkna på hur mycket mer skattepengar som kommit in när fler jobbar mer vitt är inte så enkelt. Det handlar om ett brett, oprecist svar snarare än en absolut siffra. Beroende på olika uppskattningar har Rutavdraget finansierat sig på någonstans mellan 79–90 procent, vilket är väldigt högt. Riksrevisionens svar är ändå ”nej” eftersom den inte kan bevisa 100 procents självförsörjning.
Det här sättet att räkna på är dessutom baserat på att den svarta arbetskraften var så stor som SCB har siffror på, nämligen sex procent, före Rut-reformen. Detta i sin tur bygger på vad människor frivilligt har svarat på frågan. Det borde vara uppenbart för alla att denna siffra inte är helt rätt. Få svarar ärligt på frågan om man har brutit mot lagen. Däremot kan vi se att dessa sex procent sjönk till en procent efter Rut! Detta är en fantastisk förbättring – oavsett om den första siffran var för låg.
Riksrevisionen har på sin ”minussida” även med att Rut exempelvis används i ganska hög grad av pensionärer, som ju inte då kan arbeta mer själva. Revisionen anser inte heller att man tydligt kan slå fast att kvinnor som arbetar fler timmar efter att de börjat använda Ruttjänster, bidrar med mer skatt. Men för den som har ett något bredare perspektiv är det positivt att pensionärer har råd med högre livskvalitet och att kvinnor kan satsa lite mer på sin karriär.
Riksrevisionen har alltså inte fel. Den har bara räknat mycket konservativt och inte tagit med ett flertal andra positiva effekter från Rut. Det är bra att ha i åtanke när människor som generellt är ideologiska motståndare till tjänstesektorn nu kallar Rut för en ”misslyckad” reform. Det är inget misslyckande. Rut-reformen har gjort och gör stor nytta i människors vardagsliv, liksom för alla de som har fått en första chans till ett vitt jobb. Det har i sig har ett värde.