Den 27 januari 1945 befriades de kvarvarande fångarna i förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Därför är det idag, 78 år senare, Förintelsens minnesdag. En dag för att uppmärksamma alla de som miste livet i nazisternas folkmord, liksom att uppmärksamma och minnas alla de som överlevde och deras berättelser.

Vittnesmålen är det viktigaste vi har när det gäller att hålla minnet levande. Samtidigt blir de överlevande allt äldre, och som en följd allt färre. Snart finns det inga kvar, och upplevelsen av att träffa en överlevare som berättar som förenat skolklasser i decennier kommer tillhöra det förflutna. Något som Hédi Frieds bortgång i fjol blev en skarp påminnelse om. 

Framtida generationer kommer lära sig om Förintelsen som historia, inte få möta den som levande historia. En aktuell studie från Malmö universitet visar att en av fyra elever i nionde klass inte klarar av att förklara Förintelsen på nationella provet i historia. Att händelsen är del av det obligatoriska materialet i historieundervisningen är viktigt för att ondskan inte ska falla i glömska. Tillsammans med all media och populärkultur som skildrar folkmordet borde detta ge eleverna en stabil grund att stå på. 

Så är det uppenbarligen inte alltid. När det kommer till att förklara händelseförloppet och bakomliggande orsaker som bidrog till att det kunde ske, går många elever bet.

Det finns dock skäl att läsa mer än rubriken i det här fallet. Forskarna gör skillnad på den vetenskapliga kunskapen och den moraliska aspekten. När det gäller den senare är elevernas prestationer något mindre oroande. Även eleverna med ett svagare grepp om historien ger uttryck för en avsky och upprördhet, och de kan ofta redogöra för hur det var i lägren, Hitlers ondska och hur många som dog. Det är inte så att en av fyra niondeklassare inte har en aning om att förintelsen ägt rum. Då hade vi varit illa ute.

 

I det tal om Förintelseöverlevandes berättelser som statsminister Ulf Kristersson (M) höll på Historiska museet i Stockholm den 8 januari, framhöll han hur engagemanget för ihågkomsten enar över partigränser. Det är viktigt att det får vara så, att engagemanget mot antisemitismen och hatet inte har någon partifärg. Han framhöll vikten av Forum för levande historias arbete, och att underströk att regeringen fortsätter satsningar på olika kunskapshöjande insatser och på hågkomstresor.
Statsministern kunde också avsluta hoppfullt. Enligt en studie från 1997 visste 12 procent av svenska tonåringar inte ens att Förintelsen ägt rum, nu är den siffran nere på en procent. Att arbeta aktivt för att hålla minnet levande gör skillnad. Det kommer vara ännu viktigare i framtiden – även när överlevarna inte längre är med oss.