De senaste åren har ett nytt typ av innehåll fått ta stor plats på sociala medier-plattformar. Till skillnad från tidigare, då snitsiga texter och snygga bilder prytt våra flöden, domineras nu sociala medier av diverse kortare klipp. Det började med den kinesiska appen TikTok, där framförallt yngre generationer spelar in dans-, humor- och informationsklipp som visas i ett oändligt flöde som är riktat till varje specifik användare. Därefter inspirerades Instagram av detta och lanserade därefter “Instagram Reels” – med samma typ av upplägg.
Inte alltför sällan följer dessa videor ett mönster, eller en trend, som just då är en riktig hit i flödet. Det kan vara alltifrån en viss rörelse, en viss koreografi, en viss låt eller annat ljud. Låtarna som används sprids därefter från sociala medierna, in på streamingtjänster som Spotify och sedan snabbt in på topplistorna. Bara under senvåren och sommaren har det, i samband med att det kommit nya säsonger av serier och filmer på olika streamingtjänster, varit två låtar med några decennier på nacken som gjort comeback på topplistorna.
Ett sådant exempel i maj då dramaserien om den ökände rånaren Clark Olofsson kom. I ett av netflixseriens avsnitt är Clark på ett dansställe där han, tillsammans med ett antal andra människor, svänger sina lurviga till Ted Gärdestads gamla dänga Jag ska fånga en ängel, från 1973. Kort därpå blev det en stor trend på svenska sociala medier att spela in sig själv dansande till Gärdestads låt. I samma veva kom, återigen, låten in på svenska topplistor.
Ett annat aktuellt exempel är hur Kate Bushs 80-talslåt Running Up That Hill (A Deal With God) befunnit sig högt på topplistorna runt om i hela världen. Detta tack vare den senaste säsongen av science fiction-serien Stranger Things som släpptes tidigare under sommaren. Även denna har förekommit frekvent på sociala medier. Det går alltså att se att sociala medier, speciellt genom videoplattformar, har möjliggjort för att låtar från flera decennier tillbaka att komma tillbaka – både hos allmänheten i stort men kanske framförallt för yngre generationer. Av rätt uppenbara skäl är detta positivt både för kulturen och kulturutövare. Parallellt med detta är det dock också otroligt värdefullt för den yngre generationens allmänbildning på kulturområdet. Inte minst för att få kunskap på, åtminstone, modern musikhistoria.
Det innebär i praktiken att kulturyttringar, såsom exempelvis musik, får fortsätta att leva kvar och inte har samma tendens som tidigare att riskera att glömmas bort av kommande generationer. Även om det såklart alltid kommer finnas kulturintresserade, som ser till att varken Bush, Ramel eller Tjajkovskij glöms bort.