Trots att Södermanland bara motsvarar 1,5 procent av hela Sveriges landareal finns 5 procent av Sveriges jordbruksmark här. Det är en stor tillgång, i synnerhet när det är helt centralt att Sverige ökar sin självförsörjningsgrad för att säkerställa en livsmedelsberedskap. Denna tillgång hade kunnat utnyttjas bättre, om rätt förutsättningar skapades av politiker. Regelverken måste förenklas, efterfrågan stiga och lönsamheten öka.
Vi står inför flera kriser samtidigt. Klimatförändringar, minskad biologisk mångfald och stora oroligheter i vår omvärld gör frågan om livsmedelsproduktion allt viktigare. Den svenska matproduktionen måste kunna möta dessa hinder och anpassas efter dem. Inte minst måste självförsörjningsgraden öka, då vi idag inte kan räkna med så mycket mer än morotskakor om krisen skulle komma. Att öka självförsörjningsgraden är dock enklare sagt än gjort.
Jordbrukssektorn är överreglerad. Det finns hundratals regelverk att följa, både från EU, riksdagen och myndigheter. Det har inte gjorts enkelt att bedriva jordbruk. Även om en rejäl städning av byråkratilådan skulle behövas är alla dessa regler givetvis inte dåliga eller onödiga. Det är självklart positivt att det ställs höga miljö- och djurskyddskrav på svenska lantbrukare. Sverige är bland de bästa i klassen när det kommer till hållbarheten, både ur ett europeiskt och globalt perspektiv. Det måste vi fortsätta värna. Och därtill marknadsföra mer vid export. Men om det ska vara möjligt att fortsätta vara bäst i klassen måste efterfrågan på närodlat öka och lönsamheten för jordbrukare stiga. Det är inte rimligt att staten tjänar mer på matproduktionen än vad den enskilda bonden gör.
På riksnivå krävs att politikerna säkerställer att bönder får betalt inte bara för livsmedlen de producerar utan även de mervärden som de bidrar med, som öppna landskap och biologisk mångfald. Hela livsmedelskedjan från insatsvarorna till konsumenters slutprodukter måste ses över. Även ett beredskapslager av livsmedel bör upphandlas.
Kommuner och regioner kan också göra mycket för att stärka svensk och lokal livsmedelsproduktion. Regioner och kommuner har inte minst ett ansvar att upphandla närproducerade råvaror till offentliga verksamheter så som skolor, vården och äldreboenden. Något som vore positivt inte bara för att öka självförsörjningsgraden, utan även för kvalitén på maten. Mer kan även göras för att säkerställa en levande landsbygd. En landsbygd där stadsbor lockas ut till landet för gårdsbutiker och restauranger där de kan köpa råvaror direkt från producenterna och skippa de stora mellanhänderna. Södermanland är ett relativt tätbefolkat län – vilket också bidrar till närheten mellan stad och land. En närhet som bör utformas och utnyttjas bättre.
Även enskilda kan dra sitt strå till stacken. En snabb Google sökning på ”gårdsförsäljning Sörmland” ger 41 resultat. Varför inte pröva att besöka någon av dessa i sommar?