Mycket tyder på att pensionerna kommer att bli en het valfråga. Det märktes inte minst på partiledardebatten i SVT Agenda häromveckan när garantitillägget skulle debatteras. De olika buden som haglade om förmånens storlek fick sändningen att likna ett auktionsverk eller en bingohall snarare än en pensionsdebatt.
Pensionsfrågan är inte enkel att förstå och den blir inte mer lättbegriplig i ett TV-format som premierar korthuggna replikskiften. Särskilt avlägsen känns pensionsfrågan för unga. En undersökning från Swedbank visar att 70 procent av unga mellan 18-34 år uppger att de har liten eller ingen koll på pensionssystemet.
Tanken sedan nittiotalets pensionsreform har varit att politiken på pensionsområdet ska präglas av långsiktighet, förutsägbarhet och en bred politisk förankring. Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har inom ramen för den så kallade pensionsgruppen tagit ställning till och fattat beslut i samförstånd. Miljöpartiet under den tid som partiet ingick i regeringen.
Detta tillstånd utmanas dels av Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna – två partier som inte sitter med i pensionsgruppen – som gör pensionerna till profilfrågor. Dels har Socialdemokraterna tillsatt en utredning och inkluderat förslag om garantitillägg i vårändringsbudgeten utan förankring i pensionsgruppen, vilket naturligtvis skapar frustration och splittring. Flertalet avsteg från principen om pensionssystemets självfinansiering har också genomförts de senaste åren inom pensionsgruppen. Ett system som kännetecknats av stabilitet och lugn har alltså vaknat till liv, och likaså har pensionsdebatten.
Inte sällan rapporteras det på ett alarmerande sätt om de svenska fattigpensionärerna. Finanspolitiska rådet publicerade i veckan sin årliga rapport om svensk finanspolitik. Kopplat till denna lanserades tidigare i maj månad också en särskild studie inriktad på pensionssystemet och svenska pensionärers inkomster. Det visar sig att pensionärernas ekonomi är bättre än någonsin.
Som grupp är inte pensionärerna särskilt ekonomiskt utsatta – tvärtom har gruppens köpkraft ökat i jämförelse med förvärvsarbetande. Det uppskattas att det finns ungefär 300 000 fattigpensionärer i Sverige, vilket utgör den lägsta andelen i hela EU och innebär en halvering över en tioårsperiod.
Även om utvecklingen går åt rätt håll ska fattigpensionärernas situation för den sakens skull inte underskattas. När ett relativt fattigdomsmått tillämpas, kan resultaten vara missvisande vad gäller fattigpensionärernas faktiska levnadsförhållanden. Har man arbetat och slitit ett helt liv förtjänar man en ordentlig pension.
Bland fattigpensionärerna märks särskilt gruppen äldre kvinnor som inte har arbetat utanför hemmet, utlandsfödda, samt personer som gått i pension tidigt. Faktorer som utevaro från arbetsmarknaden påverkar den allmänna pensionens storlek i enlighet med den livsinkomstprincip som pensionssystemet bygger på. Livsval som individen gör under arbetsför ålder har alltså effekt på livskvaliteten i äldre ålder.
Pensionsfrågan är därmed inte enbart en valfråga och en seniorfråga. Det är också en fråga om individens möjligheter att ta kontrollen över sin egen ekonomi och göra medvetna val i livet, för att inte gå miste om guldkanten på tillvaron i samband med den sista dagen på jobbet. Därför är det otroligt illavarslande att så många unga saknar kunskap kring pensionssystemet.