Det må låta lite som Ior, den kroniskt pessimistiska åsnan i Nalle Puh, men sommaren är kort. Även om den inte regnar bort. Solen, värmen och rörligheten som har gett samhället en större vigör jämfört med senvårens coronavirus-stängda Sverige, är en tillfällig lättnad.
Vi vet inte hur hösten kommer att se ut, med risken för en ny våg, andravåg- och tredjevåg av coronasmittan. Det gäller att ta höjd för att mycket snabbt kan bli värre igen.
Det gäller sjukvården. Verksamheten har pressats hårt att den särskilda utmaningen som covid-19-utbrottet är – många har jobbat mycket och hårt. Hotet är inte över. Vi är sannolikt i en tillfälligt lugnare tid. I regeringens, riksdagens och regionernas planering för hösten måste det finnas en djupare plan för hur personalresurser och förbrukningsmateriel ska räcka till vid en ny hård belastning. Räcker ledigheter och återhämtning till för personalen?
För näringslivet och jobben i stort verkar det bli tufft. Våren var hård för många företag, effekterna har bara börjat skönjas. Risken är att såväl konkurser som arbetslöshetstal drar iväg under hösten. Delvis som en följd av det som varit, men också om det skulle införas kraftiga smittskyddsbegränsningar i vardagslivet på nytt.
De stora stöden som nu betalas med skattemedel behöver över tid förfinas för att vara så träffsäkra som möjligt. En del stöd kommer då att bli smalare än i dag. Andra kan byggas ut. Det finns ett särskilt samhällsvärde i att ensamföretagare, konsulter och småföretagare med begränsad omsättning och fåtal anställda inte ses som umbärliga. Politikens utgångsbild, inte minst regeringens och dess finansdepartements, formas ack så lätt i industrisamhällets ordning. Där är stora företag med många anställda normen, men det är de många, många små som gör Sverige starkare över tid.
Våren gav en försmak om hur skola och utbildning påverkas. Behovet av en planering för undervisning i en tid där inget är som vanligt, blev uppenbart. Distanslektioner och prov är inte längre ett pikant fenomen, utan en fullt möjlig del av skolarbetet. Det krävs beredskap för att så kan behöva ske igen i höst – inte bara i högskola och gymnasium, utan även grundskola.
Ett samhälle med rörelsebegränsningar behöver tänka friskvård, friluftsliv och gemenskap på andra sätt än de traditionella. Att motverka trängsel och smittrisker men ändå värna hälsa och möjlighet till återhämtning från det instängda, är värdefullt. Det sistnämnda kan visa sig vara mer akut än vi tror, inte minst i urbana, tättbefolkade områden om samhället måste stängas hårdare.
Till dess vi har lyckats stoppa smittspridningen så pass att det bara utgör ett starkt begränsat samhällshot gäller försiktighetsprincipen. Väntan på vaccin kan ta tid. Det gör att hoppet om ett ”normalt” resande till omvärlden är litet i höst och vinter. Risken för en lång tid med nya avgränsningar och stoppåtgärder ligger fortfarande närmare till hands.
Njut av solen, men ta höjd för hösten!
Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den som är nästan ännu bättre, för att citera Nalle Puh.
När vi vet vad det icke-normala samhällslivet är, blir en återgång till det vardagliga ett mål värt namnet. Även om det inte bjuder på något spännande utöver det vanliga.
Med dessa ord önskar jag en Glad sommar! till alla ledarsidans läsare. Från och med i dag måndag tar Linnea Hylén över som sommarvikarie. Vi hörs igen i augusti.