Sverige ska ha färre vargar än vad som tidigare har varit tänkt. Detta finns det en klare politisk majoritet för och beslut om. Regeringen har skjutit upp de mer definitiva beskeden om hur. Först ska en utredning redovisa hur det så det går att ha en ”gynnsam bevarandestatus” med ett klart lägre antal vargar än tidigare. Stammen ska hållas i nedre delen av intervallet 170 till 270 vargar i hela landet.

Det är en väldigt laddad fråga om var vargarna ska bli tydligt färre jämfört med i dag – och om rovdjursstammen som en följd av detta kan bli större eller nyetableras på andra håll. Är det den stora delen som ska vara i de skogslän som i dag har många vargar? Eller ska en större neddragning i dessa områden delvis hanteras via att det blir fler av dessa djur i södra Sverige, Sörmland inkluderat? 

I detta finns ett uppenbart Svarte Petter-kort. Inget län säger ja, ge oss fler vargar här. 

Det är i gränslandet mellan människor och rovdjur som problemen med vargpopulationer blir tydliga. Det är där vargen direkt påverkar möjligheterna att föda upp djur, exempelvis får, som avvägningen mellan intressen ställs på sin spets. Alla som har sett resterna efter ett vargangrepp på tamdjur vet hur illa det kan vara.

Vargen är ett rovdjur som agerar på ett rovdjurs vis. Den drivs inte av ondska, utan av naturliga instinkter. Det förstår nog de flesta. Ibland är det omöjligt för varg och människa att samexistera i vardagen, i en och samma miljö. Då måste man välja, och vargen flyttas eller tas bort.

Vare sig man hatar vargen eller vill krama den, så kommer alla myndigheter och regeringar att behöva landa i en noggrann avvägning. Rovdjurstammens bevarandestatus ska samordnas med rätten att freda och skydda näringsverksamheterna i våra landsbygds- och skogsmiljöer. Det finns sedan tidigare stöd till icke-dödliga skyddsåtgärder som stängsel och liknande. Det kan säkert göras mer där från statens sida. Men det ger inget garanterat skydd. Därför finns utrymme för skyddsjakt – och för planerad jakt. Under vinterns licensjakt i Sörmland fälldes fem djur.

Utredningen, som ska presenteras om några månader, kommer att bli oerhört viktig för hur vargstammen ska förändras. Det blir en plattform att utgå ifrån. Sörmland har fyra vargrevir: Gryten, Axsjön, Svartsjön och nu även Köttsjön, två av dessa består enbart av ett revirmarkerande par. Att öppna för fler revir vore att gå åt fel håll – om vi inte vill ha en mer aggressiv debatt om detta. 

Här krävs strama tyglar. Alternativet till en starkt begränsad stam i länet är att ta bort den helt. Sörmland är ett län där de gröna näringarna spelar en mycket viktig roll, även djurhållningen. Vargen kan inte ta mer utrymme.