Det aggressivt nationalistiska Ryssland vill bygga ett nytt imperium, likt det sovjetiska och det från tsardömets tid. Att krossa grannstater och hota andra militärt är ett av verktygen för att genomföra detta. Det är detta som den demokratiska världen har att stå emot, att så långt som möjligt omöjliggöra. De flesta svenskar förstår vad detta handlar om.
Den som har följt den ryska regimens utspel under övergreppen i Ukraina vet att lögnerna är standard. Det som kommuniceras från Kreml inte är förankrat i annat än vad regimen vill se och höra, samt försöka pracka på andra. För att öka effektiviteten i detta förbjuds och förföljs fria medier och oppositionella kastas i fängelse.
Omvärlden är svårare att rå på, därför har den ryska regimen bland annat ett omfattande spionprogram. Så var det även under det Kalla kriget. Därför är det ingen skräll att dagens Ryssland använder påstått civila fartyg för militära ändamål, exempelvis för kartläggning av andra staters havsbaserade infrastruktur, som undervattenskablar och mycket annat.
Regimens ambassader är packade med underrättelsefolk. Nyligen utvisade Norge exempelvis 15 personer som beskrevs rakt av som underrättelseofficerare.
"Det är inte bara i Norge vi sett den här utvecklingen och det är inte bara Norge som vidtar åtgärder", sade norska utrikesministern Anniken Huitfeldt. Den ryska reaktionen var spelad upprördhet. Att hålla god min är standard i det elaka spel som spioneri är.
Det här är något annat än lättsamma spionkomedier som Spioner är vi allihopa från 1980-talet. Gränsen mellan aktiv informationsinhämtning och spioneri är emellanåt flortunn. Att en stat inte berättar om eller erkänner vad, hur och genom vilka den spionerar, säger sig självt. Man använder egna resurser, liksom cyber- och annan spionteknik. Det finns köpta informatörer, aktiva medlöpare och nyttiga idioter. Till detta kommer allt som man ramlar över eller kan locka fram, där någon pratar för mycket, lämnar känsliga uppgifter oskyddade eller kan luras in i förrädiska fysiska relationer.
Det är upp till säkerhetspolis och kontraspionage att hålla koll på de säkerhetshot som Kreml kommer med – och försvåra och hindra. I nästa vecka kommer del två av SVT:s Uppdrag Gransknings sevärda nordiska samarbete Skuggkriget. Inför detta berättar SVT om 50 ryska spionfartyg som har härjat i svenska och nordiska vatten. 27 av dessa har agerat i svensk miljö och åtta har varit i svenska hamnar. En av dessa är Norrköping, en strategiskt viktig logistisk punkt i vår närhet. Ett syfte är att söka svaga punkter i vår infrastruktur eller vårt skydd, sådant som kan slås ut och försvaga Sverige vid behov eller aktiv konflikt.
Oxelösunds hamn nämns inte den här gången. Men djuphamn i Oxelösund och flygplatsen Skavsta gör också vår del av det kustnära till en strategisk plats.
Ett exempel på spionerande fartyg är det så kallade forskningsfartyget Admiral Vladimirsky. Med avstängda identifikationssändare har hon försökt undgå uppmärksamhet nära Försvarsmaktens marina övningsområden. Den svenska marinen säger sig ha god koll på sådana fartyg.
Det här är inte harmlösa båtar. De är inte i våra vatten eller på besök i viktiga hamnar av en slump.
