En svensk statsminister har en utsatt position. Hon måste ha ett fullgott skydd kring sin person, dygnet runt, året runt. Miljöerna hon vistas i måste vara noga kontrollerade. Skyddet för Magdalena Andersson (S) ska minimera risken för att osäkerhet uppstår. Främmande makt ska inte kunna infiltrera nära miljöer och personkretsar.
En kvinna som befann sig illegalt i landet, med ett utvisningsbeslut mot sig, greps strax före jul utanför statsministerns privata hus. Kvinnan jobbade för ett städbolag som hade anlitats av statsministern. Därpå följde det som i helgen kom att kallas en ”städskandal”. Själva städningsköpet är ett sidospår, om än med frågan om svart arbetskraft som besvärande inslag för Anderssons del.
Det centrala handlar i stället om nivån på skyddet för personer i centrala samhällsfunktioner. En statsminister kan förstås anlita vilka hon vill för tjänster i och nära det privata hemmet – allt från snickare och städare, barnvakter och budfirmor till plattläggare och poolrengörare. Men hon bär ansvar för att detta är förenligt med det egna uppdragets krav. Sådant behöver göras i samförstånd med den myndighet och de personer som har ansvar för att skydda henne. Spioner skyltar inte med sin verksamhet. Inte skurkar heller.
Sverige är som samhälle inte vant vid att högprioritera personsäkerhet i alla lägen. Det är nästan som om vårt välstånd, rättighetsskydd och demokratiska anda förväntas forma en mur mot illasinnade krafter – internt såväl som externt. På ytan, i alla fall.
Under ytan är och ska hotbilder alltid ses som skarpa. Inte minst i ett land som på de senaste fyra decennierna drabbats av ett statsministermord, Olof Palme 1986, och ett mord på en utrikesminister, Anna Lindh 2003. Gråzonshot från främmande makt manar till särskild uppmärksamhet. Därför är det anmärkningsvärt att den här situationen ens har uppstått. Regeringskansliets inledande agerande var mer än lovligt yrvaket. Trots att man redan före jul borde ha insett att det osade katt.
Kvinnan greps i anslutning till Anderssons privata hem – och jobbade för ett företag som anlitats av Andersson, som numera bor i statsministerbostaden Sagerska huset. Varenda detalj är inte känd. Den som vill eller har i uppdrag att göra någon illa bör möta rimligt okänd terräng. Men situationen manar till tydliga uppstramningar – inte bara hos statsministern och hennes stab, utan även hos Säkerhetspolisen och samverkande myndigheter: bättre koll, fler kontroller och inget åt slumpen.
I vår direkta närhet pågår ett ryskt vapenskrammel uppbackat av ett aggressivt tonläge från Moskva. En förtryckande och korrupt regim ser hur människors frihetslängtan steg för steg underkänner den ordning som Kreml vilar på. Det gäller också i de grannstater och diktatorer som sitter kedjade till Putin-styret som buffertstater – exempelvis Belarus och Kazakstan.
Detta är en högrisk-situation. Mycket kan åt pipan på kort tid.