"REGERINGENS STORSTADSFOKUS MÅSTE FÅ ETT SLUT", förkunnade Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni i versaler på sin Facebook-sida. Sabuni och L:s landsbygdspolitiska talesperson Jakob Olofsgård understryker att Sverige utanför storstäderna spelar en avgörande roll för landets framtid, och ompaketerar gamla liberalpartistiska käpphästar – en förstatligad skola, satsningar på polisen och kärnkraft – till grunden i sin nya landsbygdspolitik (Expressen 25/9).
 
 

Att Liberalerna – det jämte Miljöpartiet och Vänsterpartiet mest storstadstillvända partiet i riksdagen – fått upp ögonen för landsbygden är ett tecken på ett grundläggande skifte i svensk politik. För om det tidiga 2000-talet kännetecknades av Nya Moderaternas strateg Per Schlingmann och hans jakt på trendkänsliga väljare på Södermalm i Stockholm är dagens spinndoktorer snarare ute efter att vinna väljare i det som Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch på amerikanskt manér kallar ”hjärtlandet”.
 
Å ena sidan är det välkommet att fler partier intresserar sig för landsbygdsfrågor. Det finns onekligen vissa saker som skiljer sig avsevärt åt beroende på om man bor i Stockholm eller i Storlien, som hur nära man har till närmaste akutsjukhus och hur många skolor det realistiskt sett finns att välja emellan. Och som den tidigare handels- och försvarsministern Sten Tolgfors (M) skrev i sitt kapitel i antologin "Efter Alliansen: Idéer för en ny borgerlighet" (Timbro Förlag) var vissa landsbygder ignorerade av partierna till den grad att de inte åkte dit för att kampanja.
 
Men precis som det tidiga 2000-talets storstadsfixering gjorde skada riskerar det som förenar stad och land nu att förbises. Dels skiljer sig stads- och landsbygdsbor inte så mycket åt som man kan tro om man bara antar att utvecklingen i Sverige speglar den i länder som USA, Frankrike och Storbritannien, där motsättningarna mellan stad och land vuxit över tid. I Sverige finns det inga sådana tecken på ökad polarisering, enligt mätningar från bland annat SOM-institutet vid Göteborgs universitet.
 
 

En svart-vit uppdelning mellan stad och land missar också det faktum att de flesta svenskar bor i små eller medelstora städer som Trosa, Kristianstad och Falkenberg. Den utflyttning som har skett de senaste åren från exempelvis Stockholm har inte heller gått till den ”rena” landsbygden, utan snarare till kranskommuner.
 
En politik för hela Sverige kan därför inte stirra sig blind på vare sig storstäder eller landsbygder, utan borde ta fasta på kopplingarna mellan de två. Hur kan möjligheterna till distansarbete förbättras givet att många vill fortsätta jobba hemifrån förorten eller landsbygden efter pandemin? Hur kan jobbpendlingsmöjligheterna inom arbetsmarknadsregioner förbättras med regionaltåg, bussförbindelser och bättre vägar? Vad innebär elflyget för möjligheterna att binda samman olika delar av Sverige? De partier som värnar om hela landet bör söka svar på de frågorna, bortom den alltför grovhuggna uppdelningen mellan Stureplan och jordbruksslätterna.