Även när Ostlänken kommer på plats förblir ankomsten till Stockholms Centralstation den stora mätpunkten i tid. Trots att det inte längre är en höghastighetsbana. Ska alla avgångar mätas utifrån detta också om 30 år?
Tågen längs Nyköpingsbanan stannar i Lästringe, som har 123 invånare (2022). Men ingen får hoppa av, ingen får hoppa på. Nog är det märkligt, men också förklarligt. Tågtransporten är byggd i vår tid för få stopp på längre sträckor. Vi talar om större regionförstoring, längre vardagspendling och ibland också konkurrens med inrikesflyget.
Annat var det i tågbanornas begynnelse, det fanns ibland stationer vid var och varannan mjölkpall. Då var det kraften i transporten som var mer värdefull än den sammanlagda sträckan. Och huvudkonkurrenten var hästen. Sedan kom lastbilen, bussen och privatbilen, många tågbanor blev gårdagens nyheter. De bar sig inte.
Svaret på frågan om nya stopp i mindre samhällen blir nästan alltid samma. Det påverkar hela tidtabellen, och kostar sannolikt någon minut till på platsen. Andra förlorar på att några vinner. Så är det med nästan alla förändringar längs en bana. Extra stopp blir någon annans två tappade minuter. Färre stopp gör att fler får längre till närmaste station.
Huvudproblemet för järnvägspassagerarna idag är tillförlitligheten i att tågen faktiskt går och kommer som det är tänkt. Det är huvudkällan till mångas missnöje. Men när Ostlänken kommer på plats förbättras också järnvägskapaciteten i våra trakter. Det kommer att kunna gå lite fler tåg och forslas mer, både folk och gods. Med lite gott hopp om att regering och riksdag lever upp till det som man redan har tagit sig an, då är det så om cirka tio år.
Även om det inte längre är höghastighetståg vi talar om, är det fortfarande så att minuterna räknas då, den långa sträckan. Bilden av tågpendling är Nyköping-Stockholm, Stockholm-Nyköping.
Det är därför det är så svårt att få utrymme för tanken att fler stopp också är en möjlighet för framtiden. Inte för alla tåg, inte alltid, men kanske några.
Det finns mer av närregional tågtrafik på många håll, må det vara Pågatåg, Krösatåg eller Östgötapendeln. Dessa stannar inte heller vid mjölkpallar, men de gör att fler tätorter än de stora blir tillgängliga med tåg. Det bidrar med nyttor och livskvalitet för den som gärna bor på en mindre ort, men jobbar i en något större.
Om Sörmland skulle få sin variant av Pågatåg eller Östgötapendel, vad skulle den då heta?
Är detta en omöjlighet för östra Sörmlands del? Inte då. Det är en möjlighet för gamla stationssamhällen som Ålberga, Jönåker, Lästringe, Tystberga och Västerljung. Och då har vi inte ens nämnt tågbanan som så många politiker med makt blundar för, TGOJ, med potential för närtrafik från Oxelösund till Flen och omvänt.
Stordrift och centralorter är fortfarande normen i vår tid. Men det tål att utmanas. Morgondagens behov är inte alltid samma som gårdagens eller nutidens.