Sverige är mitt uppe i en gigantisk krishantering. Värdet av noggrann planering, tillgängliga resurser och faktisk förmåga inom sjukvården kan inte understrykas tydligare. Ändå lyckas det bråk i försvarspolitiken, som ändå borde se och lära av det som sker.

I höstas tog fyra partier i hand om att, med utgångspunkt i Försvarsberedningens slutsatser, öka finansieringen av Försvarsmakten med fem miljarder årligen från 2022. Partiledarna för Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet lade då ut texten i DN om varför svensk försvar måste rustas rejält. De många starka argumenten avslöjar varför de fem miljarderna per år enbart är en bottenplatta för de förmågor som partierna vill ha. Det krävs mer pengar än så.

Framför allt mellan Centerpartiet å ena sidan, samt Socialdemokraterna å den andra är sprickan om finansieringen tydlig. Det är kostnadsdrivande att bygga det försvar som Sverige behöver. 

Försvarsberedningens omvärldsanalys är ack så relevant. Men är det kostnadsramen eller den faktiska förmågan som ska styra? Socialdemokraterna säger ramen. C, L samt Moderaterna och Kristdemokraterna säger att kravet är att leva upp till behovet. I potten ligger bland annat etableringarna av två nya regementen samt förstärkningar på Gotland och i Mälardalen. Kostnadsmedvetenhet är värdefullt, men här gäller det också att lära av tidigare misstag.

"Pandemin nu gör att ekonomin framöver är svår att förutsäga. Men vi måste ha en planeringshorisont som håller för den militära förmåge-ökningen", säger Centerpartiets Daniel Bäckström till DN (14/5).   

Underfinansiera inte det som måste till för att nå de förmågor som vi inte kan vara utan. Underskatta inte de hot som växer i vår omvärld.