Arbetet för att motverka och försvåra för gängkriminaliteten har många led. Plakat med löften som att ”staten är starkare än gängen”, vilket justitieministern brukar upprepa, är knappt en början. Det som räknas är faktisk verkstad.
I helgen kom först ett falsklarm i Eskilstuna om en beväpnad person, vilket polisen förstås reagerade på. Därefter började det brinna på många håll samtidigt. Staden har väl kända problem med organiserad brottslighet och gängkriminalitet. Helgens händelsekedja verkar vara föranledd av att en ledarfigur i de här kriminella miljöerna hade häktats misstänkt för mordförsök och grovt vapenbrott.
Det som händer i Eskilstuna stannar inte i Eskilstuna. Gängen testar gränserna.
Polisen markerar att den här typen av brandattentat aldrig kommer att leda till att trycket minskar på de kriminella miljöerna. Insatserna är höga, där de kriminella väljer att starta bränder på många håll samtidigt. Ingen komma undan med detta, i Sörmland eller i någon annan del av landet.
Poliser från Nyköping har nu omgrupperats för att förstärka brottsbekämpningen i nordväst. Klokt så.
Tre unga män, samtliga födda på 2000-talet, har anhållits skäligen misstänkta för grov skadegörelse. Det är en början, men absolut inte tillräckligt. Omfattningen av skadegörelsen antyder att gängen har tagit mer stryk än tidigare av polisens arbete. Det är inte orimligt att tro att brandattentaten är ett försök att skrämma och visa på någon form av ”hårdhet”.
En sådan upptrappning av risker och skadegörelse måste stoppas med bestämda tag – och rejäla resurser. Det är ett polisens jobb – och ett politikens ansvar.