Det är lätt att bli ilsken när vi kan läsa om hur en vaktmästare blivit mordhotad i samband med stök vid Rosvalla. Heder åt den personal som tar på sig att hålla ordning och sätta gränser. Det är vad vuxenvärlden har att göra i mötet med minderåriga.
Hot ska alltid tas på allvar. Det som sägs kommer med ansvar, även om följder och direkta konsekvenser skiljer sig. Självklart finns det dumheter som bubblar upp i stunden, men när det som sägs är skarpt nog ska det få konsekvenser.
Den som uttalar ett mordhot och är under 15 år blir inte föremål för polisutredning. I stället kopplas socialtjänsten in. Det är tänkt så, på goda grunder. Barn är barn. Det betyder inte att hotet tappas bort, tvärtom. I stället bör tydliga och djuplodande insatser följa, sådant som inbegriper föräldrar eller vårdnadshavare. Mordhot är inget att rycka på axlarna åt.
Att den hotade vaktmästaren får stöd och uppbackning av sin arbetsgivare ska förstås vara givet. Det är också viktigt att vi står upp för det faktum att vuxna, anställda anstränger sig för att få unga att följa regler i gemensamma miljöer. De vuxna i rummet inte ska manas att titta bort för att undvika hot.
Vi har i SN skrivit en hel del om stök på och runt Rosvalla på sistone. Det där går i vågor. Där samlas unga från många håll, och under exempelvis sportlovsveckan händer det extra mycket. Barn och unga som behöver något att göra har en god chans att hitta detta i miljöer som just Rosvalla.
Men det är också där som vuxenvärlden har en rejäl möjlighet att sätta gränser i mötet med rastlösa unga. Om vad man får och inte får göra. Det är att lära för livet, innan konsekvenserna blir betydligt värre.