Cybersäkerhet är den moderna tidens bankvalv, övervakningssystem och hårdlåsta arkiv. Den kriminella världen försöker fortfarande råna, kidnappa och utpressa, inte bara fysiskt utan också via nätbaserad kommunikation. I det dolda sker samverkan mellan destruktiva krafter.
I slutet av augusti kom nyheten att säkerhetsbolaget Gunnebo anmält ett försök till dataintrång på bolagets servrar till Säkerhetspolisen. På tisdagen berättade DN vad tjuvarna kom över: stora mängder värdefull information, en del belagt med sekretess. Bland annat fanns där detaljer om riksdagens skalskydd.
Gunnebokoncernen vägrade betala för att hålla det stulna hemligt, och tjuvarna lade upp det på nätet. Den som ger efter för utpressning hamnar lätt där på nytt. Priset för att vägra var samtidigt uppenbart. Skadan av att känsliga dokument läcker och att detta uppmärksammas är svår för en kommersiell aktör, liksom för dess kunder.
I takt med att säkerhets- och krypteringssystemen blir alltmer avancerade, desto större värde finns i kunskaper om hur de kan brytas. Det pågår en ständig kapplöpning mellan myndigheter, företag och säkerhetsindustri mot de krafter som vill komma över information och hemligheter. Även i Sverige, mot svenska mål.
Säpo har uppmärksammat detta i flera av sina senaste årsrapporter, främst med ett anklagande finger mot Ryssland och Kina. Gränserna mellan datahackare och skurkstaters spioner är nämligen grumliga. Det finns stater som ägnar stor kraft åt industrispionage såväl som militärt mot svenska mål – ibland med egna operatörer och ibland via en mer löst sammansatt kriminell sfär.
Det är en ny form av krigföring, potentiellt förödande för många.