Stora samhällsvinster med fotboja

Hoppfullhet och optimism blir alltmer sällsynt bland svenska väljare. Nyligen genomfördes en opinionsmätning som pekar ut den växande gängkriminaliteten och skjutningarna som en av de främsta orsakerna till den ökande pessimismen. För den som har följt utvecklingen av den allt grövre kriminaliteten är det inte konstigt att det även gör avtryck i väljarkåren (DN 7/6).

För att vända den negativa utvecklingen talar företrädare för såväl regering som riksdag om allt från vikten av förebyggande åtgärder till att rikta in sig på grovt kriminella som sprider skräck i sina närområden. Men luckan däremellan – att se till att unga vuxna som avtjänar sin första eller andra dom inte återfaller i brottslighet – talar färre om. 

Den sistnämnda uppgiften verkar ha blivit allt svårare att utföra, enligt Kriminalvården. Nyligen tog myndighetens generaldirektör Martin Holmgren till orda i en debattartikel och poängterade att Kriminalvården lider av rejäl växtvärk. På DN:s debattsida lyfte han den svåra platsbristen i häkten och anstalter, där beläggningen ligger runt 120 procent och att säkerheten för myndighetens anställda riskerar att äventyras. 

För att minska de negativa konsekvenserna efterfrågar generaldirektören fler åtgärder som lättar på trycket i häkten och anstalter. Som att till exempel tillåta fler dömda brottslingar som döms till fängelse i upp till ett år ska få avtjäna sina straff hemma med hjälp av fotboja och elektronisk övervakning. Det innebär att frivården genomför regelbundna hembesök med alkotester för att upprätthålla kontrollen. 

Det är av allt att döma ett klokt förslag och ett alternativ till fängelse och häkte. Förutom att det är betydligt billigare för skattebetalarna, är det mindre begränsande för individen. Det kan i sin tur underlätta återanpassningen till samhället jämfört med att vara inspärrad utan vare sig en sysselsättning eller vardagliga rutiner.

Med Tidöpartiernas rättspolitiska reformer som ska sjösättas inom kort, lär trycket på Kriminalvården inte avta. Tvärtom riskerar fokuset på straffskärpningar att få negativa följder för både personalen på myndigheten och de så kallade klienter som avtjänar sina straff. Den kraftiga tillväxten av dömda står på två ben. Å ena sidan har den grova kriminaliteten vuxit, vilket har resulterat i ett ökat behov av anstalter och häkten. Å andra sidan har straffen skärpts, vilket påverkar belastningen på Kriminalvården i ännu högre grad.

Det är få personer som anser att arbetssituationen på en myndighet ska vara utgångspunkten för ett så pass centralt politikområde som rättspolitiken. Så är heller inte fallet.

Eftersom de flesta som avtjänar sina fängelsestraff varken är gängkriminella eller avtjänar ett straff som är längre än ett år, är det i huvudsak de potentiellt stora samhällsvinsterna som är avgörande.

Förutsatt att fotbojor och elektronisk övervakning sköts på rätt sätt och förenas med stöd och kontroll kan det således vara ett bra sätt att förbereda fångar för ett liv utanför murarna samtidigt som det avlastar fängelserna.