Balansgången mellan folkvald makt och myndighet och den grundläggande rätten till privat egendom är viktig och relevant, inte minst i dessa tider. Därför måste vi också vara noggranna med hur beslut tas, vilka befogenheter som ska finnas och hur den enskilda ska ha rätt till fullödig kompensation för intrång i egendom samt hur återgång till normalläget ska säkras. Den ekonomiska kompensationen för omfattande statliga ingrepp bör vara så pass högt satt att beslutsfattare att tvingas tänka ett varv till i ett gränsfall.
Det här handlar inte minst om regeringens förslag till pandemilag. Det behövs en sådan lag, frågan är hur den ska utformas och balanseras. Regeringens förslag innehåller kraftigt ökade befogenheter för regeringen och staten. I detta ingår att en omfattande inskränkning av den grundlagsskyddade mötesfriheten, men även makten att stänga privata näringsverksamheter som butiker, restauranger och köpcentra.
Eftersom regeringen i detta har valt att vara luddig i frågan hur intrånget i privat näringsverksamhet och egendom ska ersättas, vilket bland annat Företagarna har kritiserat i sitt remissvar, formas tyvärr en orimlig obalans. Åtminstone för alla som anser att privat egendom måste skyddas och värnas även från statlig och folkvald klåfingrighet.
Det måste därför till ett mer fullödigt arbete under 2021 för att säkra skyddet för äganderätten och ge tyngd åt den enskilde. Det offentliga, alltså motparten, är ett eget ofta långtgående maktintresse. Utan en rejäl kompensation för den som drabbas bidrar den här typen av lagar till en bild av maktens fullkomlighet och individens ständiga underordning.
Den långtgående pandemilagen möter den största uppmärksamheten för tillfället. Men det finns andra situationer, där konflikter mellan offentlig makt och privat egendomsrätt har visat sig bli skarpa. Där staten stoppar ska staten betala.
Det handlar om offentliga aktörers krav på intrång i privatägd skog och mark. I södra Sverige finns ett uttalat behov av att förbättra elförsörjningen och överföringskapaciteten i kraftnäten. Det betyder fler och nya ledningar genom marker som ägs av andra än det offentliga. Oftast är det privatpersoner, som har hela eller delar av sin försörjning från de påverkade resurserna.
Samhällsintresset i att öka hållbarheten i strömförsörjningen av samhällen, företag, bostäder och andra verksamheter är tydligt. Men där ledningarna ska dras fram, där kan inte enskildas rättigheter och försörjning bara knuffas åt sidan. Konflikterna runt den planerade kraftledningen från Hedenlunda i Flens kommun till SSAB i Oxelösund, där 57 procent av sträckningen ska gå i nya ledningsgator, har gjort detta tydligt också i vårt område.
Det finns även andra former av offentliga intrång i privat skog och mark, exempelvis avverkningsförbud med hänvisning till skyddsvärda naturvärden. I regeringens skogsutredning som kom i slutet av november, Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen, lyfts ersättningsfrågan, men utan att ett mer genomarbetat helhetsförslag läggs fram. Där förs dock en diskussion om att en mer vettig ersättning till drabbade markägare bör vara generös och skattefri.
Staten är mäktig och ska ofta vara mäktig, men på en bärande grund av individuell, privat rätt. Utifrån detta har regering, stat och myndigheter att vårda sina befogenheter.
Del 4. Det här är fjärde delen i ledarsidans jul- och nyårsserie, Samhället efter pandemin. Den första delen publicerades den 28/12, den andra den 29/12 och den tredje 30/12.
Olof Jonmyren är politisk redaktör för SN:s ledarsida.