I takt med att temperaturen i Arktis hamnar högre än tidigare, blir det också alltmer uppenbart hur världens tyngre säkerhetspolitiska aktörer har ett uttalat egenintresse i regionen. 

Självklart handlar det om Ryssland, vars arktiska kust länge har varit en del av den egna säkerhetspolitiska ordningen. Lika självklart handlar det om USA, där den snart avgående presidenten Donald Trumps försök att köpa Grönland av Danmark ska ses i detta sammanhang. Det handlar också om hur Kina också ser hur nya transportleder i ett mindre nedisat Arktis skapar utrymme att flytta fram de egna positionerna. Diktaturen i Peking har bland annat etablerat en stor ambassadbyggnad i lilla Reykjavik på Island.

I ett mycket läsvärt inlägg på tankesmedjan Frivärlds sektion Säkerhetsrådet skriver biträdande redaktören Viktor Lundqvist om hur Arktis får en växande uppmärksamhet (23/11), men att ingen av de tunga kärnvapenmakterna verkar bry sig särskilt mycket om de accelererande klimatförändringarna, varför Arktis förändras. Utöver att nya farleder kan öppnas med maktstrategiska och ekonomiska effekter. 

Att läget i Arktis är en del av den globala problematiken med klimatförändringar och allvarliga störningar i ekosystem och liknande, märks inte. Möjligen kan vi få höra ett annat tonläge i dessa frågor med en annan president i Vita huset. Men än så länge är det bara de nordiska länderna som har visat ett bredare engagemang för områdets klimat, invånare och utveckling.

Utvecklingen i Arktis får inte reduceras till enbart ett spelbräde för tung, krass säkerhetspolitik. Arktisområdets framtid är viktigare än så, för oss alla. Klimat och säkerhet hör ihop.