Strama åt topparvodena i regionpolitiken

Om alla partier tycker att summan av arvodena i regionpolitiken är för höga, då går det att göra något åt.

Fördela bättre, fördela mindre. Det är regionpolitikernas hemläxa efter svällande arvoden.

Fördela bättre, fördela mindre. Det är regionpolitikernas hemläxa efter svällande arvoden.

Foto: Jens Alvin

Ledare2023-02-07 05:00
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

När regionpolitiker börjar peta i egna arvoden är det oftast inte bra. Historien oroar. Nu har det snurrat till sig igen. Arvodeshanteringen efter valet i höstas kom att bli en del av en bredare maktkampsmarkering mellan de styrande och partierna i opposition. De senare är i majoritet men inte ihop rent formellt. Men när det kom till arvodesfördelningen drev Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet igenom ett förslag som ökade de egna intäkterna. Medan den nya minoritetskoalitionen redan tidigare hade byggt på sina. Efter en något stökig hantering i fullmäktige blev summan en ökning på totalen – 4,67 miljoner kronor mer än förra mandatperioden –  och alla skyller ifrån sig. Var och en får ta ansvar för sina respektive förslag, helheten är gemensam.

Om det nu är så att alla politiska partier verkligen tycker att totalen har blivit för omfattande, då finns det en vettig utgångspunkt. Om alla faktiskt menar det de säger.  

Regionpolitiken är en viktig politisk sfär sett till samhället i stort, trots att den hamnar i skymundan mellan de stora och det lilla. Hälso- och sjukvården påverkar ett stort antal människor varje dag, dygnet runt. Den politiska styrningen är därför viktig och relevant. Det är också värt att lägga en hel del arvodespengar på. De ansvariga ska ha tid och god möjlighet att på djupet förstå det de har att ta beslut om. 

Men själva arvodesfördelningen bör ske utifrån en ansvarsfull avvägning. Annars blir det gyttjebrottning. Regionrådet Christoffer Öqvist (M) och oppositionsrådet Monica Johansson (S) får ta ansvar för att partierna sätter sig ned med egen rödpenna – och sedan diskuterar gemensamt. Om styre och opposition har att var för sig dra ned cirka 10 procent på det de har sett till totalen, då blir det en del skattemedel kvar. Säkerställ också att störst sparar mest, för det går och ser bäst ut.

Alla politiska nivåer – även de kommunala – mår bra av att hålla beslut om arvoden på armlängds avstånd från de direkt berörda. När gränsen däremellan blir grumlig vinner bara politikerföraktet. 

Bromsa nu. Gör om, gör bättre.