Alvin Hedström Sjölund, Liberala nyhetsbyrån
I en tid av ökad oro och globala konflikter ökar trycket på politiker att vidta åtgärder för att värna landets säkerhet. När farorna närmar sig utifrån, och inifrån, efterfrågas ofta nya och skarpare lagar som en metod för att skapa trygghet. Lagstiftning ses som ett tydligt och konkret sätt att stävja våld och extremism.
Men mitt i vår djupa oro bör vi ställa oss själva frågan om fler och strängare lagar verkligen är rätt väg för att motverka politisk radikalisering och skapa ett tryggare samhälle?
När Tidöregeringen nu är lite mer än halvvägs in i mandatperioden är det uppenbart att djupare och mer komplexa frågor om extremismens ursprung och grogrund totalt har åsidosatts samtidigt som allt fler skarpa lagförslag presenterats där vår frihet får ge vika i tron att det är rätt sätt att bekämpa terrorism.
Det hela inleddes bara lite drygt tre månader från det att den nuvarande regeringen tillträtt. I februari 2023 föreslog man en särskild straffbestämmelse för deltagande i en terrororganisation (Regeringskansliet 2/2–23). Det skulle alltså upprättas ett särskilt straffansvar för den som deltar i verksamheten i en terrororganisation, en lagändring som började gälla den 1 juni samma år.
Att förbjuda deltagande i terrororganisationer kan låta som en kraftfull åtgärd, men i praktiken är det totalt verkningslöst. Terrorister agerar oftast i hemlighet och har i åratal undvikit lagens långa arm. Terrororganisationer struntar fullständigt i om de dom gör är lagligt eller inte. Deras verksamhet nås inte alls genom ett förbud. En total felbedömning alltså. Men vad värre är: tidigare i år gick regeringen återigen bort sig i frågan om att bekämpa extremism.
Problem. Det har flera gånger framkommit att terrororganisationer som Hamas och Hizbollah hyllats under propalestinska demonstrationer.
I februari valde man att gå vidare med förslaget om att kriminalisera förnekande eller förringande av förintelsen (SVT 16/2). Förslaget mötte av massiv kritik och dessutom förstod våra makthavare uppenbarligen inte att hemska åsikter som exempelvis förintelseförnekelse inte försvinner bara för att de inte får yttras.
Ett förbud mot förintelseförnekelse blir därmed ytterligare ett steg i farlig riktning där yttrandefriheten pressas tillbaka i tron på att skapa trygghet. Extremism bekämpas genom öppenhet, kunskap och dialog, inte genom att kväva åsiktsyttringar genom nya lagar.
Efter förbud mot deltagande i terrororganisation och lagförslag om att kriminalisera förintelseförnekelse har regeringen nu dessutom tagit ytterligare steg i en märklig riktning för att bekämpa extremism. I en debatt i SVT lyfter migrationsminister Johan Forssell (M) förslaget att personer utan svenskt medborgarskap ska kunna utvisas om de exempelvis hyllar terrororganisationer som Hamas eller Hizbollah (SVT 30/10).
En oerhört problematisk ståndpunkt eftersom yttrandefriheten måste gälla lika för alla som befinner sig i vårt land, oavsett om man är medborgare eller inte. Hur i hela friden kan migrationsministern tro att extremismen i samhället minskar när man börjar göra skillnad på människors grundläggande rättigheter med hjälp av lagstiftningen? Det om något skapar främlingsfientlighet vilket bara leder till djupare klyftor och förstärker den radikala retoriken, knappast en väg för att bekämpa terrorism.
Att skydda samhället från extremism kräver alltså mer än lagar. Det krävs insikt, mod och ett förtroende för frihetens kraft att förena, snarare än att splittra.