Det är lätt att i den upprörda debatten kring hur elever söker och får plats på olika skolor tappa bort att den processen inte har svaret på hur svaga skolor ska bli bättre skolor. Att motverka segregation av olika slag, handlar om att bryta framväxten av ett socialt mönster som över tid lär påverka samhället som helhet negativt.
Den som talar om värdet av en likvärdig skola måste i stället fokusera extra på de skolor där bristerna och svagheterna är för stora och prestationerna för svaga. Skolor som stadigt är sämre än många andra. En liten men ack så viktig flik på Skolinspektionens sajt talar om Skolor med långvarigt låga kunskapsresultat. Det vill säga skolor som har haft kvalitetsproblem i tio års tid. Minst.
28 skolor ska nu granskas extra av Skolinspektionen, varför har de under så lång tid kunnat leverera så svaga resultat?
”På dessa skolor handlar det alltså om en stor grupp elever som går ut grundskolan utan gymnasiebehörighet varje år. På flera av skolorna kan det handla om att så många som runt 40 procent av eleverna inte har uppnått behörighet under de tre senaste åren. Stora skillnader i kunskapsresultaten mellan flickor och pojkar är även vanligt på dessa skolor”, skriver Skolinspektionen och konstaterar att det inte finns någon reglerad gräns för hur låga kunskapsresultat en skola kan ha.
Skollagen säger i stället att alla elever ska ha förutsättningar att kunna nå målen och vad som är huvudmannens och rektors ansvar för att nå detta. Det är oerhört värdefullt att den här frågan nu hamnar i sökarljuset.
Många gånger har dessa skolor fått kritik av Skolinspektionen, men förbättringar har uteblivit. Vardagen har rullat på också i en skola där 4 av 10 inte klarar behörighetskraven för gymnasiet. De 28 skolorna hittas i större och i mindre kommuner, i storstad, nära storstad och i landsbygdskommuner. Ingen av dessa finns i Sörmland. Två av 28 är drivna som aktiebolag.
"Vi vill få en bild av hur kvaliteten ser ut och vad som kan orsaka att man inte lyckas öka resultaten över tid, säger Skolinspektionens generaldirektör Helén Ängmo, till SVT.
Den granskningen har inte varit given. Riksdagsledamoten Niels Paarup-Petersen (C) som är en av de folkvalda som drivit på för detta, skriver på Facebook att det varit en ”uppförsbacke milt sagt” att nå dit: ”I samtalen med regeringen har jag gång på gång krävt att vi ska titta på skolors resultat och inte bara processer. […] Men vi har kämpat på och steg för steg förändrat skrivningar i budgetar, överenskommelser och regleringsbrev. Och nu så ska staten äntligen säga ifrån.”
Att låga resultat inte har setts som en formell brist är värt att notera, gärna med höjda ögonbryn. Nog för att fokus ska ligga på den enskilda elevens möjligheter och förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen på bästa sätt, men det innebär inte att helheter slutar att spela roll.
Svaren på Skolinspektionens granskning kan självklart bli obekväma – om elevsammansättning och upptagningsområden, hög personalomsättning, resurs- och kompetensbrister. Det gäller att vara beredd på detta. En övergripande rapport väntas till sommaren.
Om målet med skolan är att nå bättre kunskaper för varje elev och att färre faller ur ramen, missas eller glöms bort, då är ett första recept givet: Förbättra de svagaste prestationerna och helheten blir bättre.
Det gäller på elevnivå – och det gäller för varje skola.