I en enkel kontorsbyggnad i Varberg huserar techbolaget Sandvine. Företaget är utåt sett inget som de flesta lägger märke till, men produkterna de skapar har använts i rent auktoritära syften.
I ett uppmärksammat reportage i Dagens Nyheter (25/5) kan vi läsa om hur det svenska bolaget har utvecklat teknik med syfte att censurera internet. Egypten, Uzbekistan och Belarus är tre exempel på företagets kunder. Skurkstaternas intresse för produkterna ligger naturligtvis inte i att enbart se till att nätverkstrafiken ska bli bättre och smidigare, utan för att kartlägga och motarbeta oppositionella. Tekniken har blivit diktaturernas verktyg för att censurera och övervaka oppositionella, till den grad att det har riskerat människors liv och hälsa. Människorättsorganisationen Human Rights Watch beskrev syftet med censuren i det belarusiska valet under fjolåret: ”Syftet är utan tvekan att minska folks möjligheter att organisera sig och demonstrera. Det gör det också mycket svårare att få ut information och bilder från övergreppen.”
Tekniken används inte bara för att censurera, utan även för att övervaka kritiker. En källa i bolaget berättar om ett fall där en kund i Turkiet bad Sandvine att ”bygga upp en funktion för att sniffa upp lösenord till servrar. Det kom in som en beställning från kunden. Och det finns verkligen ingen bra anledning till att göra det. Ingen alls.” (DN 25/5). I praktiken handlar det om rent spionage mot diktaturernas medborgare, vilket inte minst dokumenterades i läckta uppgifter från bolaget själv. Medarbetarna kunde få detaljerad information om specifika individer i Mellanöstern, GPS-koordinater till individerna och deras användning av sociala medier.
Fallet Sandvine belyser de komplexa utmaningar för näringslivet i demokratier som uppstår med i mötet de auktoritära stater som är villiga att betala stora summor för känslig teknik. Ett fritt näringsliv är A och O i den fria världen, men vad händer när företag låter sig bli lakejer åt diktaturerna? Har man som företag gått över gränsen en gång är det enkelt att göra det igen.
Fenomenet väcker frågor om företag likt detta är villiga att utföra andra tjänster åt främmande makt på svenskt eller europeiskt territorium. Detta gäller inte minst i form av industrispionage och övervakning av andra företag. I praktiken hotar den typen av spionage hela näringslivets konkurrenskraft och tillväxt, samt hela Sveriges välstånd som nation. Det är en problematik som heter duga, både för näringslivet och myndigheterna.
Parallellt som enskilda bolag väljer att sälja sina själar för att tjäna förtryckare, ser vi hur andra bolag anammar hållbarhetsstrategier i takt med att konsumenter har blivit mer trendkänsliga. Klimatfrågan är ack så viktig, men hållbarhet står för mer än miljömässiga värden. Demokrati och mänskliga rättigheter bör utgöra fundamentet i företagens hållbarhetsprofiler. Om så inte är fallet är det hög tid att införa det. För det är bara en tidsfråga innan medvetna konsumenterna efterfrågar någon typ av ”demokratiindex” för kommersiella företag i en tid där fri- och rättigheter förtrycks världen över.