Fallet med en Sveriges Radio-anställds nära relation till en person som utgör ett hot mot rikets säkerhet, är mer än ett olycksfall i arbetet. Skyddet mot infiltration och insikterna om problemen har visat sig vara gravt undermåliga.

En före detta Ekot-anställds relation till och rapportering om en person som har konstaterats utgöra ett samhällshot, har skadat hela Sveriges Radios anseende. Allt avslöjades tack vare den jihadist-granskande stiftelsen Doku. Bara att händelserna sågs främst som ett personalärende först och inte ett grundläggande trovärdighetshot, är svajigt i sig. Att det dessutom inbegrep ett hot mot svensk säkerhet, är etter värre. SR Ekot måste stå bättre skyddat än så. 

I Svenska Dagbladet fyller Patrik Oksanen ut den samhällspolitiska helhetsbilden på ett förtjänstfullt sätt (SvD 21/5). Den som lyckas med att infiltrera och påverka tunga medier kan göra stor skada för många, i ytterst känsliga lägen. SR behöver röja rent och säkra upp den egna organisationen, öppet och på allvar. 

Det här är skarpa säkerhetskrav som alla seriösa medier har att omfamna. Uppdraget att granska hur samhället styrs och hur makten agerar, innebär inte att integriteten i det journalistiska arbetet alltid är väl skyddad från skadliga krafter och dold påverkan. Medier med särskilda förtroendeuppdrag i tider av kris eller krigsliknande tillstånd, har inte råd att fumla.

Försöken att infiltrera och påverka tunga medier med gott rykte hos allmänheten tar sig många uttryck och former. Inklusive relationsbyggande med enskilda personer. Hotbilden omfattar samhällsomstörtande krafter som demokratiföraktande islamister, men även främmande makt. Det är krafter som på eget bevåg eller via kontakters kontakter försöker bygga relationer, vänskaper och förtroenden. Allt är inte lätt genomskådat och det kräver en ständig vaksamhet mot.