Sverige har varit i fred i över 200 år, men likväl har våra soldater varit ute på fält i utlandet. Sedan 1948 har 100 000 svenska kvinnor och män skickats ut på internationell tjänstgöring. Det är dock desto färre idag som vet om att 100 000 svenskar tjänstgjort med risk för liv och hälsa för att bidra till fred och säkerhet i världen. Den uppoffringen bör inte gå obemärkt förbi, särskilt inte i coronatidens splittrande verklighet.

Den 29 maj firades Sveriges veterandag vid Sjöhistoriska museet i Stockholm. Årets firande var avskalat på grund av pandemin och ceremonin hölls utan publik. Firandet brukar annars sedvanligt följas av ett utställningsområde och mässtält med servering. Evenemanget fylls vanligtvis av veteraner från hela riket, men det är inte bara på grund av coronatiderna som inte alla kan delta. Dels är hög ålder en faktor som spelar in. Vissa är helt enkelt för gamla och/eller sjuka för att kunna delta. Dels finns den andra faktorn som kan ses som kärnan i varför veterandagen finns till och det är för att flertalet svenskar dött i samband med sin tjänstgöring. 

I dokumentären Kongoveteranerna skildras livsödena för de då unga männen som reste till Kongo på FN-mandat mellan 1960 och 1964. För att sätta det i perspektiv handlade det om tusentals 20-någonting killar som åkte på utlandsmission som från början var fredsbevarande, men situationen i Kongo eskalerade till inbördeskrig. Plötsligt befann sig den svenska missionen mitt i krigets hetta. 16 svenskar dog och de som kom hem lämnade kvar en del av sig själva i Afrika. Minnesbilderna av död, rädsla och kaos har funnits kvar livet ut hos veteranerna som ofta inte alls fått någon typ av samtalsstöd efter de kommit hem.

Den allmänna bilden av veteraner har tyvärr varit undermålig under flera år. Alltför många veteraner har mötts av tystnad eller till och med kritik. Veteranerna har inte givits utrymme eller plats till att hyllas för det som de gjort för oss alla. Det var först 2018 - nästan 60 år efter Kongo - som veterandagen officiellt blev allmän flaggdag i Sverige. 

I ljuset av årtionden av offentlig ignorering hade det varit på sin plats om SVT i år hade livesänt ceremonin på kanal 1 eller 2. Det valde de dock inte, vilket slutade med att Försvarsmakten fick livesända evenemanget online på sin hemsida. Public service har ett samhällsansvar att sprida allmännyttig information till befolkningen. Uppmärksammandet av veteranerna på självaste veterandagen borde vara givet att sända, särskilt då SVT Forum vanligtvis sänder exempelvis riksdagsdebatter, diverse seminarium från konferenser, såväl som hela dagar av diskussioner från partikongresser.  

Sverker Göranson, fd. överbefälhavare och numera ordförande för Sveriges Veteranförbund uttalade sitt missnöje över beslutet: "Det vi önskar är att SVT tar sitt ansvar för att de 100 000 som åkte, och deras anhöriga, får det mediala utrymmet som de förtjänar."

Man kan endast fråga sig själv varför en nationell ceremoni med tal av statsminister Stefan Löfven, talmannen Andreas Norlén, samt kunglig närvaro av prins Carl Philip inte hade tillräckligt med nyhetsvärde enligt SVT. Oavsett anledning har valet onekligen blivit ett extra slag i magen mot veteranernas insatser, ty det blev en om än oavsiktlig signal att deras uppoffringar inte ens var värda en dryg timme per år i den statliga tv-tablån.