Offentlighetsprinciper och meddelarfriheten är grunder i det öppna, demokratiska samhällets sätt att fungera.
Sverige har länge varit en stark förebild vad gäller både öppenhet och granskning av offentlig makt. Både offentlighetsprincipen och meddelarfriheten har stått som hörnstenar för kraften i vår demokrati. Dessa principer har inte bara säkerställt att makthavare hålls ansvariga, utan också skyddat dem som vågat lyfta fram oegentligheter. Det är en styrka för såväl äldrevården i Oxelösund som socialtjänsten i Gnesta och gymnasieutbildningarna på Ökna.
Tyvärr ser vi nu en riskabel utveckling för denna viktiga samhällsordning.
Från regeringens sida har det målats upp en något snedvriden bild av vad ökad säkerhet innebär. I februari intervjuades justitieminister Gunnar Strömmer (M) i Svenska Dagbladet (SvD 12/2). Han öppnade för att det kan behövas begränsningar av offentlighetsprincipen i syfte att skydda människor som nämns i polisutredningar.
Visst bör vi skydda personer som utsätts för våld och repressalier, men att ändra grundlagar i syfte att skydda personer i polisutredningar är endast en kortsiktig och ineffektiv lösning. Hur tryggt kommer det egentligen att kännas på längre sikt när möjligheten till insyn försvåras och oegentligheter inte blir uppmärksammade? Det om något skapar otrygghet.
Att regeringen har öppnat för begränsningar av offentlig insyn borde vara illa nog. Men vad värre är: flera fackförbund har beskrivit hur offentliganställda tystats ned av sina ledningar. Ett agerande som inte bara hotar demokratin, utan även är olagligt.
I en gemensam debattartikel i tidningen Dagens Samhälle skriver Akademikerförbundet SSR tillsammans med Journalistförbundet (DS 15/10) om hur de som fackförbund fått höra berättelser om hur offentliganställda tystats. Från sina chefer har anställda fått höra uttryck som ”Vi vet att det var du som pratade med tidningen” och ”allt ska hänvisas till kommunikationsavdelningen”.
Det finns många exempel på en utbredd tystnadskultur bland anställda inom offentlig sektor. Tidningen Kommunalarbetaren har tidigare rapporterat (15/4–19) om hur en chef i Skellefteå kommun skrämt sina anställda till tystnad. Chefen ska ha skrivit ”ni har tystnadsplikt i detta ärende”, ett uttalande som sedan fick tas tillbaka av kommunen med hänvisning till meddelarskyddet.
SVT har rapporterat om hur hela 40 procent av Botkyrkas kommunanställda upplever en ovilja att berätta om något man upplevt i arbetet (SVT 27/8).
Rätten att berätta är guld värd i en skattefinansierad verksamhet.
Utvecklingen är alarmerande. Insyn och öppenhet är grundpelare för vårt demokratiska samhälle. Det är genom transparens, inte mörkläggning, som vi skapar ett bättre och säkrare samhälle.