Den traditionella lanthandeln har under lång tid haft det motigt. Värdet av närhet till mataffären har till synes minskat. Det är inte omöjligt att livsmedelshandeln, stormarknaderna i större tätorter har kommit att kännas som ”nära”. Trots att det ibland är en bit att ta sig med bil. Så länge privatbilen finns är landsbygden mer rörlig än staden.
Om Coop inte får ekonomi i Nävekvarnsbutiken är den svår att hålla vid liv. Det är inte enbart tillgången till mjölk, bröd och andra livsmedel som påverkas. Den lokala butiken är ett nav också för annan service. I Nävekvarn har affären varit ombud för Apoteket, Systembolaget och lämnat ut paket.
En del går troligen att lösa via andra aktörer i närområdet. I Stavsjö och Ålberga har man lokalt jobbat med samarbeten i form av digital lanthandel. Ett snarlikt projekt har lyfts i Aspa, men fungerade inte i Råby.
Nävekvarn och Tunabergsområdet har en aktiv utvecklingsgrupp i form av FUNQ, Föreningen Utveckling Nävekvarn. Det gäller nu att samla de lokala krafter som finns. Det är ju inte bara den kommersiella servicen som har det knivigt på en del mindre orter, även offentlig service står under tryck i spartider.
Kommunbygderådet Nyköping har ett intressant projekt på gång, med ekonomiskt stöd från Leader Sörmlandskusten. Syftet är att ”identifiera och utveckla nya strukturer och samarbetsformer för offentlig och kommersiell service på landsbygden som både är kostnadseffektiva och erbjuder en hög grad av kundnöjdhet.” Det är en utmaning som heter duga, men som onekligen ligger i tiden.