Nyköping är nu den andra staden i landet vars ambulanser kan ge blod direkt på olycksplatsen. Det skapar nya möjligheter för bättre vård och ger förutsättningen för att kunna rädda fler liv. Det är en mycket positiv utveckling eftersom donerat blod kan vara livsavgörande för patienter. Tyvärr har det dock under flertalet perioder varit blodbrist i regioner runt om i landet, däribland Sörmland. Om vi hade tillämpat en individbaserad riskbedömning vid blodgivning hade vi kunnat rädda fler liv.
Under 2022 larmade många regioner om akut blodbrist. En stor anledning var då omikron-variantens spridning. Följderna på många sjukhus i Sverige var att flera operationer fick ställas in. Även Sörmland rapporterade om akut blodbrist. Vid blodbrist i en region kan man köpa in donerat blod från andra regioner, men om fler har blodbrist samtidigt brister systemet.
Blodgivning är därför en förutsättning för att vården ska fungera. Idag är det dock inte alla som vill som kan donera blod. Det är faktiskt absurt. För att kunna ge blod ska man vara mellan 18-60 år och fullt frisk. Det finns utöver detta krav för karenstider vid sexuellt umgänge med en ny partner. För heterosexuella personer är karenstiden 3 månader. För homosexuella personer, män som har sex med män, är vänteperioden 6 månader sedan 2021. Tidigare var karenstiden för homosexuella män 12 månader.
Trots att karenstiden för homosexuella män har förkortats, innebär de nya reglerna fortsatt att karenstiden är dubbelt så lång jämfört med heterosexuella personer. Det finns ingen rim och reson i detta. För det första testas allt blod som doneras för diverse könssjukdomar, inklusive hiv och hepatit. Oavsett vem som har donerat finns det alltså ingen risk att få smittat blod.
För det andra är bi-och homosexuella män bättre på att testa sig för könssjukdomar än heterosexuella män. Det innebär att denna grupp på en generell nivå är mindre riskfylld.
För det tredje stämmer det inte längre att det främst är homosexuella män som sprider HIV. Vad gäller smittvägar för HIV står heterosexuella för en betydligt större andel än homosexuella. Regleringen kring bloddonation verkar därför vara en kvarleva från aidsskräcken på 80-talet, men som inte längre är aktuell idag.
Sverige bör släppa sina förlegade normer och istället tillämpa en individbaserad riskbedömning där alla får donera blod på lika villkor. Vi behöver fler som är blodgivare och då duger det inte att godtyckligt exkludera en del av befolkningen. Det kan vara skillnaden mellan liv och död.
