Sex radikala islamister har släppts från Säkerhetspolisens förvar. Säkerhetshoten kvarstår liksom utvisningsbesluten, men det finns ett hinder. Situationen i deras hemländer gör att utvisningarna inte kan verkställas. Det är med fara för förföljelse som islamisterna nu släpps på fri fot i Sverige.
Säkerhetspolisen, Säpo, har förklarat att de sex männen är nyckelpersoner i den svenska, islamistiska miljön. Tre av dem är imamer i svenska städer som Gävle, Umeå och Västerås. De har både vilja och en plattform till att sprida sina islamistiska läror till allmänheten. Islamisterna är inte enbart enskilda säkerhetshot. Hotbilden mot rikets säkerhet finns också i de här personernas förmåga att radikalisera människor i sin omgivning.
Lagen om särskild utlänningskontroll (LSU) skapades för att kunna frihetsberöva och utvisa utländska medborgare som utgör ett hot mot Sveriges säkerhet. Utländska islamister är ett exempel på en grupp som kan omfattas av sådana åtgärder. Den frihetsberövade personen kan sitta i förvar i högst ett år, vilket därefter ofta följs av ett utvisningsbeslut. Bara för att personen fått ett utvisningsbeslut betyder det däremot inte att det kan verkställas. Endast tre av nitton LSU-grundade utvisningsbeslut har kunnat verkställas under de senaste femton åren (Ekot, 25/10).
Många av utlänningarna är personer som tidigare sökt asyl i Sverige och fått uppehållstillstånd. Situationen i hemländerna har oftast inte blivit bättre sedan de kom till Sverige, vilket omöjliggjort så många av utvisningsbesluten. Den som inte kan utvisas får i stället släppas på fri fot. Säpo kan exempelvis få avlyssna personen, såväl som att hen måste anmäla sig hos Polisen flera gånger i veckan. Det minskar personens rörelsemönster, men i övrigt kan hen leva vidare som förut (DN, 3/11).
Frågan är varför LSU existerar när verkligheten undergräver lagens grundsyfte. Lagen kom till på 90-talet, men har inte uppdaterats sedan dess. I dess nuvarande utformning finns inga andra konkreta säkerhetsåtgärder som kan omfatta alla personer som inte kunnat utvisas. Lagens vassaste funktion blir de facto helt tandlös i sammanhanget.
I juni 2017 beslöt regeringen och de borgerliga partierna en överenskommelse att lagen skulle uppdateras och skärpas. Regeringen valde dock att vänta med att ge utredningsdirektiv till ett år senare, vilket leder till att lagutredningen först kan bli klar i mars 2020. Det är en långsam process som Moderatledaren Ulf Kristersson med all rätt kan och bör kritisera. Regeringen hade kunnat föra en snabbare process som möjliggjort att ny lagstiftning redan hade funnits på plats.
Behovet av en uppdatering har sällan varit så angeläget som nu. Säpos bedömning är att terrorhotnivån ligger fast på en förhöjd nivå under 2019. Hoten från den radikala islamistiska miljön är på allvar. De personer som utgör ett kvalificerat säkerhetshot kan inte släppas på fri fot. Luckorna i LSU måste stängas så fort som möjligt.