De svenska skolresultaten är en känslig fråga som engagerar alla partier. Inte sällan används Sveriges resultat i den så kallade PISA-undersökningen som underlag i debatten. Därför har kontroversen kring den senaste mätningens resultat, där Riksrevisionen kritiserade Skolverket för att ha uteslutit många elever från PISA-mätningen utan att presentera tydliga grunder till varför, varit en het fråga senaste veckan.
Bakom konflikten finns dock en bredare diskussion om vårt skolsystems utformning och vart det är på väg. Den svenska skolan har under åren pendlat i frågan om högskolebehörighet, om vilka program på gymnasiet som ska ge elever rätt behörighet för att läsa vidare på universitet och inte. I dag är stora delar av gymnasiet högskoleförberedande, samtidigt som en avslutad gymnasieutbildning har ett så pass viktigt symbolvärde att det är svårt att ta sig vidare i livet och få jobb om man inte har en sådan. Att gå ut gymnasiet är därmed i praktiken ett krav på dagens unga. Även den som väljer en mer praktisk gymnasielinje har i dag ett stort teoretiskt inslag i sina studier.
Ett antal forskare inom ämnen som pedagogik och barn- och ungdomspsykiatri skriver om detta på Svenska Dagbladets debattsida (5/5) och konstaterar där att ”dagens läroplan är mer krävande än någonsin” när det gäller elever förmåga att planera och organisera sitt arbete teoretiskt. Även för att få godkänt betyg i ett ämne som bild behöver man i dag exempelvis ”tolka historiska bilder och föra underbyggda resonemang med kopplingar till andra verk”. Hur många vanliga vuxna svenskar klarar det?
Det finns grupper av unga som inte klarar av att nå fullständiga gymnasiebetyg på grund av detta. Problemen börjar långt innan dess. Andelen unga som gått ut årskurs nio utan behörighet för att komma in på gymnasiet är i dag 15 procent över hela landet. Det finns dock orter med betydligt större problem. I vårt eget län ligger exempelvis siffran för Vingåker på 40 procent för pojkar och 50 procent för flickor. Med tanke på vikten av att klara en gymnasieutbildning är det skrämmande resultat.
Forskarna konstaterar i sin debattartikel att drygt 10 procent av alla elever ligger i den nedre delen av normalfördelningen av kognitiv förmåga, och att dessa, även om de får omfattande stöd, har svårt att klara av dagens teoretiskt fixerade skola. Dessa elever kan ha en rad andra förmågor och kompetenser, som att bli skickliga på ett hantverk eller ha en hög arbetsförmåga, men det är egenskaper som tillskrivs allt mindre värde i dagens utbildningssystem. Trots att det mycket väl kan vara efterfrågat på arbetsmarknaden.
En duktig snickare har väldigt goda chanser till bra jobb, och bristen på slaktare är stor i Sverige, men för att dagens unga ska kunna hitta till dessa jobb får inte skolan stoppa dem på vägen och köra fast dem i systemet, bara för att de har svårt att göra teoretiska resonemang om konst på bildlektionen.
Vi bör ta varningar som denna från dessa forskare på allvar. Dagens skola får inte bli för exkluderande i sin iver att värdesätta teoretiska kunskaper. Vi är olika som människor och dessa olika egenskaper förtjänar alla att värdesättas, även i vårt utbildningssystem.