Nyårsserien, del 1, regeringen:
Olof Palme sa att politik är att vilja. Det omfattande Tidöavtalet visar att det finns en hel del som den nuvarande regeringen vill genomföra inom en rad olika områden. Men än viktigare än att bara vilja är att faktiskt prioritera – givet bristande resurser, både vad gäller pengar och tid. Vad denna regering kommer att prioritera under nästkommande år är oklart. Det är oroande, särskilt i det rådande ekonomiska läget.
Fasaden av det sammansvetsade Tidö-gänget som under valet visade på stor enighet på “sin sida av politiken” har efter regeringsförklaringen börjat krackelera. Företrädare från de olika partierna drar åt olika håll i en rad olika frågor, inte minst klimatfrågan.
I ett tufft ekonomiskt läge som vi just nu befinner oss i, med stigande inflation och en stundande lågkonjunktur, är det både svårare och viktigare att prioritera hur resurser används. Därför är det anmärkningsvärt att regeringsunderlaget inte verkar vara så pass överens som de fyra partierna påstod sig vara, före valet.
Tidöavtalet verkar trots allt ha blivit mestadels kohandel. Liberalerna tog utbildningspolitiken, Kristdemokraterna fick sjukvården, Moderaterna tog statsministerposten och Sverigedemokraterna verkar ha fått resten. En stor del av de satsningar och reformförslag som finns inom avtalet har inga tydliga tidsbestämmelser, vare sig kring utredningar eller när de ska presenteras för riksdagen. Samtidigt är företrädare för alla avtalspartier tydliga med att avtalet trots allt ska genomföras. Men regeringen, med stödparti, verkar vara ett spretigt lag som drar åt olika håll. Det kommer att försvåra möjligheten att prioritera ordningen för vilka reformer som man ska satsa på. Det skapar även en osäkerhet och otydlighet gentemot väljarna.
Många av de förslag som lovats i avtalet kan komma att utebli om utredningar inte tillsätts under nästkommande år. Partierna har lovat stora förändringar inom såväl migrationspolitiken som sjukvårdspolitiken. Även stora löften om sänkta drivmedelspriser och elstöd som var tänkt att underlätta för människors hushållsekonomi lyser med sin frånvaro. För att använda Liberalernas partiledare Johan Pehrsons ord: När man går till val säger man en sak innan valet, sen genomförs valet, så säger man en sak också efter valet.
Sverige behöver en regering som klarar av att ta ansvar, kan prioritera och faktiskt genomföra nödvändiga reformer. Hittills har det visat sig vara en bristvara i Kristerssons gruppering. Vi går helt enkelt in i regeringsåret 2023 - och dess reformarbete - i blindo.
Det här är första delen i ledarisdans nyårsserie som blickar framåt mot 2023. Nästa del kommer i morgon, den 29/12.