Gnestaföretagaren Angelica Windolf är inte ensam. Hon är en av många företagare som har hamnat i kläm i pandemins smittskyddsbegränsningar, intäktsförluster och byråkratin inom de utlovade stöden. 

Problemet för regeringen – och Centerpartiet och Liberalerna som har understrukit det nödläge som råder, är att byråkratiska krumbukter underminerar budskapet att stöden lindrar nöden. Det är inte den handlingskraft som näringslivet och de många småföretagarna behöver möta och få känna förtroende för.

SVT:s Uppdrag Gransknings har avslöjat att verket har haft över 5 000 överklagade ärenden liggandes på hög, en del upp till fem månader gamla, innan de dumpades till förvaltningsrätterna. I SN (12/4) förklarar nu myndigheten att risken för fusk med stöden motiverar att dessa ärenden prövas noga rättsligt. Verket anser sig inte har gjort fel. 

Risken för fusk är det starkaste motargument som kan föras fram, och delvis flytta fokus från långsamma och ineffektiva processer. Men det håller inte. Kampen mot fusk och lurendrejeri ställer även mycket skarpa krav på vad man väljer att sätta under lupp och vilken tidsrymd som är rimlig, mitt uppe i en samhällskris.

I den svåra situation som är måste en myndighet som Tillväxtverket överträffa sina egna normallägen. Lyfta sig i håret. Det är faktisk krishantering. När många sunda och välskötta företag pressas mot undergång utan egen förskyllan, är utrymmet för byråkratiska snårigheter minimalt. 

Landets många, många företag är en bärande del i vår samhälleliga helhet. Dess skatter betalar för många myndigheters existens. Tillväxtverket har tydligt underpresterat i en tid då effektiviteten behövs som mest. Sådant måste få konsekvenser.