Målet med återvinning är ju att mycket ska kunna användas igen i någon form.
Systemet för återvinning av kläder borde ha förberetts bättre. Från och med 1 januari i år EU:s medlemsländer skyldiga att samla in textilier separat för återanvändning och återvinning. Tanken är god. Genomförandet verkar ha gått för snabbt och ofta också snett.
Vi vill göra rätt. Det är ju bra att återvinna grejer och material. Lappat och lagat kan fortfarande göra nytta, med den sanningen har många av oss växt upp. Den andan bär vi med oss i förväntningarna på återvinningen. Det verkar vara att hoppas på för mycket.
När granskande medier följer i återvunna kläders spår slutar det alltför ofta i besvikelse. Aftonbladets granskning av hur kinesiska klädföretaget Sheins återvinningskedja går till – och sedan slutar i ett totalt mörker, är smärtsamt tydlig.
Men nu då?
Efter lagändringen vid årsskiftet tar ju kommunerna emot både hela och trasiga kläder. Då måste det väl hanteras bättre?
Jo, men fortfarande är det en ordning med en del märkligheter. I Kiruna kommun bränner kommunen upp alla insamlade kläder. Allt.
”Det blir så långa transporter om vi ska skicka kläderna”, säger Linda Forsmark som är enhetschef för renhållning i Kiruna till SVT.
Vad händer med de textilier som samlas in i Nyköpings återvinning?
Så här skriver kommunen: ”Textilierna sorteras manuellt i Sverige eller Litauen med målet är att så mycket som möjligt ska kunna återanvändas och i andra hand återvinnas.”
Så mycket som möjligt, alltså. Även av Nyköpings kommuns information framgår att en "mindre del" kan komma att ”energiåtervinnas”. Det vill säga, eldas upp.
Är det verkligen en mindre del? Eller mycket?
Sveriges Television har granskat vad som händer just med de kläder och textilier som forslas till Vilnius, huvudstaden i Litauen. Där finns en av Europas största sorteringsanläggningar för textilier. Från väldigt många kommuner i Sverige skickas det kläder dit från återvinningscentraler: hela och trasiga, fläckiga och rena.
En del av det insamlade sorteras ut för att gå till second hand-butiker, bland annat i Baltikum och Ukraina. Precis som många av oss önskar att det fungerar. Men resten?
I övrigt blir kasserade plagg av bomull till putsdukar, men det andra eldas upp – i en cementfabrik. Är då resan verkligen rimlig för gamla trasiga strumpor och utslitna t-shirtar? Nog känns det vettigare om sådant kan sorteras undan och i så fall bli till kraftvärme redan i Sverige!