Sett till opinionsläget har Centerpartiet inte tagit stryk av januariavtalet. Svaret på frågan varför är sakpolitik och pragmatik.
Under Maud Olofsson och Annie Lööf har Centerpartiet etablerat ett starkt fotfäste i en grön, liberal och borgerlig identitet. Detta utan att förlora det gamla Bondeförbundets smidigaste – och stundtals kanske mest frustrerande – egenskap, förmågan att få till pragmatiska svar på svåra frågor.
Med ursprunget som intresseparti för jordbruket och landsbygden kom en ideologisk flexibilitet, vilket partiet utnyttjade flitigt under 1930-, 40- och 50-talens olika överenskommelser med Socialdemokraterna. Det gick att göra upp med andra utan att de egna tappade tron på helheten. Det kräver tålmodiga eller ytterst lojala väljare.
Det har blivit svårare i nutid. Väljarkåren är mer rörlig, val av parti har allt mindre att göra med vad föräldrarna gjorde eller läste. I denna tid, där idé i stället för ursprung torde vara det centrala i ett partival, har lättrörliga väljare också gett rörliga partier,. Gårdagens åsikter kan ganska raskt bli dagens mest förkastliga uppfattning. Gamla vänner kan bli rasande oense på nolltid - och nya vänskaper bygger inte nödvändigtvis på ideologisk närhet.
I jämförelse med omgivningen har C stått still, trots januariavtalet söndrande av Alliansen. De nya förslag som läggs präglas av det politiska klimatet. Det som går att få växa sätts i jord. Annat får vänta. Utspelet om ett undersköterskelyft som levererades igår vid partiets kommundagar i Uppsala är ett typexempel. Med specialistroller och fler karriärvägar för undersköterskor utvecklas yrkesutövningen och formar en kvalitetssatsning inom välfärdstjänster. Detta skulle kunna landa väl inom ett januariavtals fyrpartisamtal såväl som i den forna Alliansen.
Januariavtalet är inte precis älskat, men hedrat i Centerleden, även bland dem som hellre hade sett fortsatt samverkan med Moderaterna i första hand. Tar man i hand så tar man i hand.
C-väljarna verkar dra snarlika slutsatser. Kanske för att januariavtalet gav handfast och centermärkt sakpolitik när dagspolitiken i så mycket handlar om spel och positionering. Plus att partiets lokala företrädare är vana vid skiftande koalitioner också på hemmaplan, C är med och styr i 200 av landets 290 kommuner.
På Bondeförbundets tid kohandlades om makten med S, utbyte mot mjölk- och köttprisregleringar eller grispremier. På 2010-talets slut blev handelsvalutan i stället ideologiskt förankrade reformer – i huvudsak liberalt och borgerligt i utbyte mot att S fick makt. Samma pragmatik som förr, men på grön liberal grund. Partipolitikens långa linjer finns där, även i de stökigaste av tider.