Ledare: Trump är sin egen största fiende

Opinionsundersökningar ger en fingervisning om vart vindarna blåser, men de är absolut inte huggna i sten. Den vetskapen är åtminstone djupt inbäddad i Donald Trumps förståelse av politik, liksom hans egen kampanj. 

Opinionsmätningarna vägde till Hillary Clintons fördel år 2016, men valresultatet blev ett annat. Vad Trump däremot inte verkar vilja inse är att hans gamla paradfrågor inte får samma gehör i år som för fyra år sedan. Trump har i trotsig anda valt att inte styra om sin återvalskampanj, trots att hans tidigare rådgivare förgäves uppmanat honom till det (Reuters 10/7). 

Det som var hans trumfkort 2016 var de så kallade kampanjmötena: ”Trump rallies”. De har han fortsatt med, senast vid Mount Rushmore under fjärde juli-firandet. Det som Trump däremot inte hade väntat sig var att hans kampanjmöten skulle eka tomma. Dels på grund av coronasituationen, dels för att yngre personer bokat biljetter utan någon som helst intention att dyka upp. Aktionerna går ut på att få det att se ut som att Trump kampanjar inför tomma läktare – och vad kan vara mer pinsamt än det för en president som lagt stor emfas på sina publiksiffror?

Bortsett från floppen med kampanjmötena finns det en underliggande tendens som Trump inte riktigt lyckats greppa. En återvalskampanj bör givetvis fokusera på att lyfta fram det goda som presidenten gjort under åren i Vita huset. Om coronapandemin inte hade slagit till mot både folkhälsa och ekonomi hade Trump troligen inte haft ett så stort motstånd från oppositionen. När ekonomin rullar på och rekordmånga har ett jobb att gå till är det desto enklare att skandera patriotiska slagord. 

Coronakrisen hade slagit hårt mot USA. Knappt tre och en halv miljon människor har smittats, varav cirka 140 000 amerikaner har dött. Black Lives Matter-rörelsen har även lyft den strukturella rasismen högst upp på dagordningen. Trump går medvetet motströms när han kampanjar med sloganen ”Keep America Great” samtidigt som USA står inför sin värsta kris på flera årtionden. Var finns det stora och stolta i ett krisdrabbat land om inte endast ett stort lidande? 

Trumps ovilja att ändra sitt budskap efter de förändrande omständigheter visar knappast på den handlingskraft som han som ledare annars så gärna vill framhäva. Krisen har vänt uppochner på det politiska landskapet som Trump känner det – och han har ännu svårare att manövrera i en samtid där medmänsklighet, tolerans och solidaritet är en dygd. 

Medan Trump slåss mot sitt påhittade kulturkrig står miljoner amerikaner och slåss för sina liv på sjukhusbädden och i demonstrationståg. USA 2016 var inte samma land som 2012 återvalde Obama till president. USA 2020 är inte heller samma land som valde Donald Trump 2016. Om presidenten ska vinna i höst måste han med all säkerhet tänka om för att vinna mittenväljarna, men att erkänna sina misstag är svårare än vad man kan tro, i alla fall om man heter Trump.