”Vi fylls av beundran för alla ukrainare som sluter upp till ett ursinnigt försvar av sin demokrati och sin frihet”, som statsminister Magdalena Andersson (S) formulerade sig i sitt tal till nationen på tisdagskvällen från Sagerska palatset. Ursinnet mot Putinregimens övergrepp driver fram dagliga kraftansträngningar, ibland till priset av eget liv. Vi har att buga inför det tappra ukrainska folket, men vi bör även göra så mycket vi kan för att stötta dem i försvaret mot angriparen. 

Den ryska regimen bryr sig inte om dödstal. Den riktar avsiktligt bombardemang mot civila mål – på samma sätt som rysk militär har gjort i Syrien och Tjetjenien. Så länge inte Vladimir Putin-regimen störtas kommer fler människor att slaktas, såras och lemlästas på ukrainsk mark. Och förtrycket i Ryssland bli allt hårdare, propagandan härja, fria röster tystas, där vuxna och barn grips av polis för att de ropar efter fred. Den ryska imperialismen kommer inte att stanna vid Ukraina, den har vidare mål än så. . 

Sveriges säkerhet tjänas bäst av att vi hjälper Ukraina, konstaterade statsministern. Hon meddelade – med stöd i ett brett partipolitiskt samförstånd – att takten i upprustningen av det svenska totalförsvaret måste öka. Det gavs ingen fingervisning om hur stora och nya resurser ska tillföras, bara att det ska ske. 

I tider av krig i vårt närområde och ökad hotbild krävs nationell samling. Den tiden är nu. Vänd därför blickarna mot Berlin. Tyskland har under lång tid försökt möta putinismen med mjuka medel. Ukraina blev kvittot på att detta har haft noll verkan.

Den tyska regeringen såg sanningen i vitögat och bytte fot. Europas säkerhetspolitiska läge är förändrat för decennier framöver. Förbundskansler Olaf Scholz (S) lovade att framöver överträffa Natos mål att lägga två procent av BNP på försvaret. Det är en helt ny säkerhetspolitisk ton. Inklusive de insatser som görs för att stötta Ukraina med vapen, samt långtgående ekonomiska sanktioner mot Putin-regimen. Tyskarna fick nog.

Den nya tyska regeringen – socialdemokrater, liberaler och de gröna – gav besked om en rask och rejäl upprustning. Det behöver också Sverige. Centerpartiets Annie Lööf och Daniel Bäckström uppmanade igår regeringen att öka försvarsanslagen med 30 miljarder till 2025, som golv och inte tak. Lägg därtill att något motsvarande måste till på den civila sidan av totalförsvaret. Partiet Liberalerna kräver å sin sida att beredskapskrediten på 40 miljarder ska användas.

Det är stora pengar, men i en tid då behovet är uppenbart. Som statsministern formulerade sig: ”I solidaritet med Ukrainas folk. Till försvar av demokrati och frihet. För hela Europas säkerhet.”

Det svenska försvaret – och då talar vi om totalförsvaret – måste ha handlingskraft att möta kraftigt höjda risker. Det räcker inte med att översätta detta till skattepengar på ett utgiftskonto. Det kräver också ett mer decentraliserat handlingsutrymme för den som ska utföra. Ett smartare hur. Att exempelvis Försvarsmakten har att avgöra hur målen nås på bästa sätt och omprioritera. Att resurser framöver kan flyttas från en satsning till en annan utan krångliga processer. Den politiska styrningen av hur Försvarsmakten och totalförsvaret rustas får inte bli en laminerad inköpslista. De folkvalda bör våga släppa fokus på detaljer. 

Sverige må ha en parlamentariskt svag regering, men vi har en bred partipolitisk uppslutning kring att totalförsvaret måste stärkas snabbt. Kraften finns. Tveka inte, ta i.