När Nyköpingsborna samlas för att manifestera på Stora torget då är det ofta något som verkligen berör. Så också denna gång, en småkall onsdag i början av mars, klockan halv fem. Förutsättningarna är inte precis publikfriande, men engagemanget för Ukrainas sak, mot det orättfärdiga anfallskrig som sargar landet, värmer.
Där var folk i alla åldrar, stora som små. Där stod Nyköpingsbor med stort föreningsengagemang och med politiska uppdrag. Där stod Nyköpingsbor i vardagen och några kanske bara stannade till på väg över torget. Där var också Nyköpingsbor som själva har flytt krig och förödelse. Inte minst det i Syrien där ryskt flyg nådelöst har bombat civilbefolkning på Putin-regimens uppdrag, som nu i Ukraina.
En gulblå klädsel här och där ett par hemgjorda ukrainska A4-flaggor med ordet Fred på. Några kom med en solros – Ukrainas landsblomma, andra hade handtextade raka budskap som ”Ryssland: Avsätt Putin! Stoppa kriget!”
Det är så vi manifesterar i gemenskap, inte bara i Nyköping utan på så många håll i Sverige. Med hjärtat och den egna kreativiteten som ledstjärna. Det blir inte ett skrikande kaos och kokande känslor, utan mycket städat och allvaret tynger. Utöver kommunalrådet Urban Granström (S) och oppositionsrådet Anna af Sillén (M) talar ett flertal representanter från föreningslivet i kommunen.
Det var Nyköpings FN-förening och Nyckelskramlarna som tog initiativ och många andra ställde upp. Vi vill andra väl. Vi vill ha fred, men inte på angriparens villkor. Förövare ska ställas till svar, inte vinna. Vi vill att andra ska ha lika rätt till frihet och självbestämmande som vi.
Det är så svenskt och samtidigt omfamnande gränslöst. Så förmedlas en grundmurad solidaritet för demokratiska rättigheter – ett engagemang att känna sig stolt över.