En film där en 14-åring misshandlas till döds av jämnåriga spreds i somras på sociala medier.
Efter en lång dag på jobbet eller i skolan är det många som tar sin tillflykt till den lilla skärmen på mobilen. Bland glättiga videoklipp gömmer sig filmer på faktiska våldsbrott, sådant som ibland delas hypersnabbt med andra.
Sekvenser från grova kriminella handlingar i Sverige sprids bland unga på sociala medier kort tid efter att dessa händelser inträffat. Gängen använder också sociala medier för att rekrytera unga till att utföra nya våldsdåd. Barn och tonåringars vardag påverkas på så vis av den organiserade brottsligheten dagligen, mer än i många vuxnas flöden.
Klippet på när en man sköts till döds i december spreds snabbt på sociala medier kort efter brottet. På samma sätt spreds filmer på den unga flickan som mördades i Landskrona i somras. De jämnåriga som misshandlade henne till döds hade dessutom inspirerats av ett halshuggningsklipp. Det är sådant en del tonåringar och barn delar med varandra.
Det är förstås fasansfullt. Bara att dessa fruktansvärda ögonblick läggs ut på internet är för offren och deras närmaste en enorm integritetskränkning. Det kanske låter alarmistiskt, men det är det inte. Grova brott där människor lider eller mördas delas som det vore klipp ur en spännande actionfilm. Detta påverkar den som tittar, vare sig vi vill det eller inte.
Skjutningar och sprängningar utförs i dag av yngre tonåringar – i hög utsträckning. Att motverka eller få ett stopp på detta står i princip överst på den politiska agendan. Men problemanalysen börjar och slutar ofta i en sorts utanförskap som orsakats av invandring till Sverige. Sociala faktorer har självklart en stor påverkan, men det ger inte hela historien.
Långt ifrån alla som är involverade i skjutningar som kommer från fattiga familjer eller utsatthet. De kriminella gängen säljer in en livsstil med lyx och överflöd även till många unga från vanliga medelklasshem. I ett samhälle där sakerna du äger utgör en stor del av bilden av vem du är, där kan formbara unga övertygas att välja statusen och synligheten framför moralen. Särskilt om avtryck från grov brottslighet förekommer ofta i deras flöden.
I dag verkar det saknas konsekvenser för unga som delar klipp på brutala avrättningar. Det borde höras larmsignaler.
Regeringen har tagit initiativ till möten med de stora sociala medier-företagen. Dessa har självklart ett stort ansvar för att unga varken ska se eller rekryteras till gängvåldet. Och alla medier har ett ansvar för att inte bidra till att glorifiera gängvåldet eller gängkriminaliteten.
Vuxenvärlden som helhet måste ta ett gemensamt och långtgående ansvar i vardagen. Det här är inte underhållning eller skvaller att gotta sig åt eller få kickar av.