Till hösten ska regeringen presentera sin klimathandlingsplan. Klimatförändringarna och arbetet för att stoppa dem är viktigare än någonsin. Sveriges roll i Europa och världen är inte helt oviktig men regeringen är splittrad när det kommer till vilka frågor och åtgärder man ska gå fram med.
Klimatfrågan och klimatmålen har blivit Tidöpartiernas stora konflikt. Å ena sidan finns det en vilja från regeringens håll att visa att man tar klimatförändringarna på allvar med fokus på kärnkraft, beslut om vindkraftparker trots Sverigedemokraternas aviga inställning och ett nytt Klimat- och näringslivsdepartement. Å andra sidan ett nytt politiskt landskap med en regering där man har en stor andel väljare som tycker det är viktigare med lägre pris vid pump än högt uppsatta klimatmål. Med det underlaget är det långt ifrån en lätt uppgift klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) har framför sig.
 
 

I höst ska Pourmokhtari lämna över regeringens klimathandlingsplan. Bakgrunden till planen finns i klimatlagen. I den framgår det att regeringen vart fjärde år ska ta fram en klimatpolitisk handlingsplan. I lagen framgår det även vad planen bör innehålla, men inte i vilken form den ska överlämnas till riksdagen. Den föregående regeringen, som tog fram den allra första klimatpolitiska handlingsplanen, la fram en proposition för riksdagen att rösta om, grundad i den överenskommelse regeringspartierna hade gjort med Centerpartiet och Liberalerna. Statsminister Ulf Kristersson (M) meddelade tillsammans med Pourmokhtari samt energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) på DN debatt i början av året att regeringen ämnar komma med ”en samlad och skarp” handlingsplan. Frågan nu är bara vilket utrymme det finns för regeringen att göra såväl en samlad som en skarp handlingsplan för klimat. Tidöpartierna är splittrade och har sina egna väljare och problem att ta hänsyn till.
 

 
För samtidigt som regeringen bedyrar att man tar frågan på allvar så ger en ny undersökning från Aftonbladet/Demoskop indikationen att en del av Tidöpartiernas väljarunderlag vill annat. I undersökningen framkommer det att två av tre svenskar anser att det är viktigt att Sverige når klimatmålen till 2030, och man är positiva till såväl klimatmålen som reduktionsplikt. Men Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas väljare sticker ut såväl bland svenskarna som bland Tidöväljarna. De är negativa till klimatmålen och tycker inte att det är så viktigt att de nås till 2030. Det är föga förvånande att det är just dessa partiers väljare som inte anser det vara så viktigt med klimatmålen. Framförallt SD har talat med skepticism om klimatkrisen och gjorde stor sak i valet om att slopa reduktionsplikten. De har därtill varit kritiska till att ett så litet land som Sverige ska ligga i framkant i EU och världen.
 

 
Regeringens konflikt kring klimatfrågan och medlen för att lösa den är tydlig och riskerar att bli än värre. Klimathandlingsplanen kommer bli Pourmokhtaris och därmed även Liberalernas stora kraftprov. L kommer stå ensamma i förhandlingarna och riskerar att köras över av de andra partierna. Att slopa klimatmålen eller omförhandla dem vore en förlust för klimatet. Liberalerna bör ta en stor strid för att försvara dem, oaktat vad en del av väljarna eller regeringens samarbetsparti tycker. Konsekvenserna av att inte göra så vore långt värre.