På fredagsförmiddagen fick Per Bolund, språkrör i Miljöpartiet, byta ministeruppdrag. Från finansmarknadsminister till miljö- och klimatminister. ”För mig finns ingen viktigare uppgift”, sade Bolund stolt. Vad han ska göra på posten är en förhandlingsfråga. Inte bara inom regeringen utan än mer så inom det januariavtal som ger regeringen möjligheten att styra.
I slutänden det Centerpartiet och Liberalerna som avgör vad regeringen kan ta sig makt att genomföra. Även i det som inte specifikt står i januariavtalet behöver regeringen stöd för att få igenom sina förslag. Vi ser detta i Liberalernas markeringar mot regeringen inom det migrationspolitiska området. Ännu tydligare är de situationer där företrädare för Centerpartiet presenterar reformer och näringslivsinsatser tillsammans med regeringsrepresentanter. Utan januariavtalet hade Sverige haft en annan regering – och troligen en annan statsminister.
För det sakpolitiska innehåll som Bolund ska få på plats som minister, behöver han inte bara vara enig med Socialdemokraterna. Han kommer att behöva Annie Lööfs – och Nyamko Sabunis (L) – uttryckliga stöd.
Därför kan vi säga att det nästan samtidigt som ministerns nya roll presenterades även kom en lite mer specificerad arbetsbeskrivning från Centerledaren Annie Lööfs bord. I samband med partiets digitala kommundagar lanserade hon nämligen en rapport, med krav på tydligare mål för så kallade minusutsläpp och koldioxidlagring, samt nysatsningar på vätgasteknik. C vill att industriklivet bättre ska anpassas för vätgasteknikens många möjliga användningsområden.
Alla förslag som Lööf lyfte fram är dock inte miljöministerns bord. Ett ack så viktigt sådant har direkt bäring på Sörmland – och på SSAB:s arbete för en stålproduktion utan koldioxidutsläpp. Lööfs budskap var att ”leveranssäkerheten i elsystemet” måste stärkas. Sätt tydliga mål för totalkapaciteten till 2040, sade Lööf, och överföringsförmågan genom landet behöver öka på ett kraftfullt sätt. Det sistnämnda kräver minst två insikter. En är att det då måste dras nya kraftledningar genom landet, från norr till söder – stora projekt. En annan är att dessa i sin tur kräver en vettig lösning på hur direkt påverkade markägare och kommunala intressen ska tillgodoses och kompenseras. Det formar i nuläget en stor stötesten för den tänkta kraftledningen mellan Hedenlunda i Flens kommun och SSAB i Oxelösund. Mer el krävs för att eliminera koldioxidutsläppen från stålproduktionen i kuststaden.
Nationellt handlar det inte bara om att få fler markledningar och färre luftledningar. Det gäller också möjligheterna att nyttja havsbotten och inte alltid behöva dra fram över land. Såväl finansminister Magdalena Andersson (S) som näringsminister Ibrahim Baylan (S) och energiminister Anders Ygeman (S) har – per Lööfs beställning – att ta sitt ansvar och visa faktisk handlingsförmåga.