Fram till nyligen utgjorde Polen ett av de främsta exemplen på ett land som i modern tid gjort en demokratisk resa. Efter att polackerna återfick sin självständighet från kommunistblocket i början av 1990-talet, svepte en frihetsrevolution genom landet. Köerna blev färre och välståndet högre. Människors rättigheter och friheter växte.
Framgångarna kom med att landet anammade principerna om en liberal demokrati – och att man blev en del av EU:s marknadsliberala gemenskap. Men efter att Polen på senare år kastat många av de grundläggande byggstenar som den liberala demokratin utgörs av överbord, går utvecklingen i fel riktning.
Steg för steg har det högernationalistiska regeringspartiet Lag och rättvisa (PiS) inriktat sig på att underminera landets oberoende domstolsväsende och svävat åt medborgerliga rättigheter och press- och tryckfrihet. PiS har regerat landet sedan 2015 och har sedan dess bland annat drivit igenom ett antal lagar som främst drabbar kvinnor och minoriteter.
Kombinationen av drakoniska inskränkningar i till exempel abortlagstiftning och en medielagstiftning som påminner om det forna kommunistiska styret, har dock lett till befogad kritik från EU-kommissionen.
Tillbakagången av de rättsstatliga principerna är tydliga och djupt oroande. Polen riskerar att gå miste om tiotals miljarder euro från EU:s gemensamma så kallade återhämtningsfond. Polen har agerat föredömligt i samband med Rysslands fullskaliga anfallskrig mot Ukraina och har tagit täten för att understödja sina grannar. Trots detta vore det oerhört naivt om EU-kommissionen skulle brista i förmågan att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Att betala ut miljardbelopp till Polen – som har infört en rad auktoritära lagar – skulle innebära att flera EU-länder skulle tolka det som ett carte blanche för att slå in på samma väg.
Nedmonteringen av den liberala demokratin i Polen har dock inte skett utan motstånd. De senaste åren har bakåtsträvande förslag från såväl regeringen som den alltmer politiskt färgade konstitutionella domstolen fått hundratusentals polacker att visa sitt missnöje. Under ledning av den tidigare premiärministern Donald Tusk, numera oppositionsledare, demonstrerade nyligen uppemot en halv miljon polacker på Warszawas gator. Det var den största demonstrationen sedan kommunismens fall och visar på att det pyr ett enormt missnöje i landet (BBC 4/6).
Sverige borde göra mer för att den polska regeringen inte ska få ta del av miljardbelopp från EU samtidigt som medborgerliga fri- och rättigheter sätts ur spel. Våra företrädare i riksdag, regering och inte minst politiker i EU-sammanhang borde sätta press så att EU-kommissionen inte viker sig i frågan. Inte minst bör Sverige betona att man med ett EU-medlemskap ingår i en allians som bygger på gemensamma värderingar, om demokrati, handel, samarbete och individuella rättigheter.