NÀr blir Sverige fullvÀrdig medlem av försvarsalliansen Nato? Tiden gÄr. Finns det en chans i höst? Det utrymmet krymper dag för dag. I vÄr, dÄ? Mer sannolikt. Hur lÀnge kan regimerna i Turkiet och Ungern fortsÀtta förhala?
Sverige har skrivit avtal med Turkiet, bugat och bockat, sedan bugat allt djupare, först under Magdalena Andersson och nu Ulf Kristersson. VÄr kandidatur Àr en spelbricka i turkisk basarhandel med USA. Ungern har samtidigt kramat den aggressiva putinismen i Moskva allt hÄrdare, kryddat med egen stornationalistisk retorik.
Vad göra?
Finns det en plan B? Det gör det, Àven om vare sig Sverige eller andra vÀnskapligt sinnade stater vill tala högt om detta.
För drygt en vecka sedan höll förre överbefĂ€lhavaren Johan Hederstedt ett intressant â och för mĂ„nga i publiken ögonöppnande â föredrag för Rotary i Nyköping om Nato-medlemskapet och dess följder. Han hade Ă€ven en kort passus om lĂ€get dĂ€r intrĂ€det gĂ„r i baklĂ„s. För den risken finns.
LĂ„t oss grĂ€va i detta lite till. Nato Ă€r tĂ€nkt att bygga större gemenskap via full enighet. NĂ€r en eller flera stater prioriterar annat, dĂ„ blir det knepigt. Turkiets ledning Ă€r frĂ€mst intresserad av sin egen geostrategiska maktposition som maktspelare i Mellanöstern â utan ambitioner om modernt vĂ€stligt demokrati-byggande. Ukrainas och andra demokratiska staters försvar mot aggression Ă€r en sidofrĂ„ga, underkastad byteshandel och egenintresse.
I Ungern, dĂ€r demokrati och rĂ€ttsstat stadigt urholkas, Ă€r regimen alltmer ideologiskt nĂ€rstĂ„ende den i Moskva. Den ser sig sjĂ€lv som större Ă€n sina geografiska grĂ€nser. FrĂ„n Budapest attackeras EU ideligen för de regler mot korruption som styr tilldelningen av EU-stöd. EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har att göra. Ungern vill minska hjĂ€lpen till Kiev och förstĂ€rker sitt beroende av rysk fossil energi. Dess ledning Ă€gnar mer kraft Ă„t att brĂ„ka om en ungersktalande minoritet i den ukrainska regionen Karpato-Ukraina, i ett omrĂ„de som före Trianonfördraget 1920 var del av kejsardömet Ăsterrike-Ungern.
Om Sverige blir parkerat i Natos farstu utan synligt slutdatum, dĂ„ blir vĂ„rt försvars- och sĂ€kerhetspolitiska arbete mer komplicerat â och dyrare. En plan B bör gĂ„ via lĂ„ngtgĂ„ende bilaterala avtal med alltfler av Natos medlemmar och andra. Sverige bör till slut bli helt integrerat via utbyten och militĂ€r samordning med samtliga, förutom Ankara och Budapest. Att Sverige intensivt redan samarbetar med USA, Storbritannien, vĂ„ra nordiska grannlĂ€nder samt i ökande grad Tyskland och Polen, Ă€r en bottenplatta för en alternativ plan.
Inför veckoslutet markerade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg Ă„terigen att det Ă€r hög tid för Turkiet och Ungern att sluta söla och se till att Sverige godkĂ€nns som ny medlem via de egna parlamenten. Stoltenberg har satt mycket av egen prestige pĂ„ spel och torgfört de löften som getts. ĂndĂ„ dröjer det.
Den som vill bromsa processen har, som synes, vÀldigt stora möjligheter att göra sÄ. Det har vi redan sett för mycket av.