Det blev ett himla liv när nya ordföranden för Centerpartiets ungdomsförbund Réka Tolnai gjorde sitt första utspel. I ett inlägg om en stelbent arbetsmarknad fick en påhittad person vid namn Britt-Marie, 45, illustrera ett arbetsliv, där fika och icke-ambition hade tagit över från arbetslust och produktivitet.
Tanken var att peka på hur lagen om anställningsskydd skapar inlåsnings- och utestängningseffekter. I stället formades en motreaktion i sociala medier, människor kallade sig för ”Britt-Marie” i sympati för alla medelålders kvinnor som sliter häcken av sig på jobbet, varje dag, lojalt och uthålligt. En medarbetare som är allt annat än det som pappfiguren var.
Ungdomsförbund testar gränser. De viftar med större åthävor och säger sådant som ett moderparti aldrig skulle kunna, eller ens vilja. På gott och ont. Kaxiga utspel syftar till att väcka uppmärksamhet och skapa debatt. Och uppmärksamheten kan inte CUF klaga på.
Helst vill ju även ett ungdomsförbund ha en debatt i sak. I det här fallet fastnade allt i schablonbilden. För en nybakad ordförande och hennes förbund kom det en hel del lärande på jobbet med detta, den hårda vägen.
Däremot finns inget tvivel om att arbetsmarknadens ramar ständigt behöver prövas och omprövas. Det krävs en mer flexibel jobbvardag, med ett givet mått av trygghet inför oväntade förändringar.
De flesta vill ha ett jobb som de trivs med, en arbetsplats där man känner sig uppskattad och behövd, respekterad för sin kompetens och/eller sin utvecklingspotential. Det är inte nödvändigtvis samma jobb, hela tiden. Känslan av att sitta fast på ett jobb, där man inte trivs och inte känner sig göra nytta, ska beröra så få som möjligt.
Och alternativet ska inte vara att gå arbetslös.